Då var Vanja vaccinerad. Cool som hon är så sa hon inte ett pip när barnmorskan stack henne med nålen.

Duktig tjej.

Hon blev även vägd och mätt och idag så vägde hon 6080 gram och var 64 cm lång. Men jag undrar jag om deras våg verkligen går rätt. När vi har vägt henne här hemma så har det visat på långt över sex kilo och helt plötsligt så väger hon bara strax över? Nåja.. Det kan ju vara våran våg som visar fel också, naturligtvis.

När vi var klara och jag precis skulle göra mig i ordning för att gå så inträffade något som gjorde mig aningen irriterad.

Jag satt med Vanja i knät och hade både handduk, napp, lapp med ny tid och den lilla boken i händerna. För att kunna packa ner allting i väskan så reste jag mig upp och lade Vanja på skötbordet, vände mig om, tog väskan, vände mig tillbaka och skulle lägga ner allting.

Jag befann mig på sin höjd en meter ifrån Vanja och var vänd bort ifrån henne i kanske fem sekunder.

Men omedelbart så utropade barnmorskan att så där får man ABSOLUT inte göra och TÄNK om Vanja hade ramlat ner och det var PRECIS på det där sättet som de flesta olyckor skedde.

Jag trodde i några sekunder att hon skojade, men hon såg gravallvarlig ut. Jag sa till henne att det är ingen fara, Vanja kan inte förflytta sig än så att hon kan ramla ner, men jag tror inte att hon lyssnade på mig. Eftersom jag hade känslan av att det inte skulle gå att övertyga henne om motsatsen så brydde jag mig inte mer utan sade bara hej då efter att ha packat ner allting och sen gick jag.

Alltså, jag förstår till viss del varför hon sade så. Det sker säkert många olyckor med föräldrar som lämnar barnen utan tillsyn, men jag befann mig en meter bort och jag såg henne hela tiden med undantag för kanske fem sekunder. Om man ska tro att barnen kan ramla ner på fem sekunder så spelar det ju ingen roll om man står där eller inte. Då skulle man snarare behöva spänna fast barnen, kanske limma fast dem i underlaget för att vara säker på att inga olyckor ska ske.

Nej, det där är överdrivet säkerhetstänkande. Ska man gå på den linjen så vågar man till slut bara byta blöjor på golvet, om ens det. Jag känner mig säker med att titta bort från Vanja i fem sekunder och jag har inga problem med att röra mig bort från henne en eller ett par meter. Sålänge man inte går ut ur rummet och lämnar barnet ensamt så är det nog ingen större risk.

Nå, i alla fall.

Nästa månad ska vi börja med föräldragrupper. I slutet på september ska vi träffas, kanske fem-sex par tror jag att barnmorskan pratade om. Det ska bli trevligt. Frågan är kanske vad man kommer göra på de där föräldragrupperna, men det är ju alltid trevligt att träffa andra som har barn och prata med dem. Jag har försökt hitta folk på den här sidan som har barn och som kanhända kan tänkas vilja prata, men det verkar dåligt med det. Tyvärr.

Hur som helst så ska det bli trevligt.

Alltså. Vissa människor tar verkligen det här med att vara ytlig och fåfäng till det stupidas gränser.

Jag läste en artikel på Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/foraldrar/mamma/article130711.ab, där en kvinna på fullaste allvar klagade över att kvinnor som precis fött barn ser för sunkiga ut! Kvinnor som precis genomlidit en förlossning på gud vet hur många timmar, ska enligt henne se mer fräscha ut. Hon har till och med skrivit en lista över vad man måste tänka på före förlossningen.

Strax innan man föder barn ska man ägna sig åt:

• Fotvård
• Raka benen
• Fila och måla naglarna
• Gå till frisören

Man ska även ta med sig bland annat smink så att man ser fräsch ut.

.....

Det är nästan så att man saknar ord. Vad ÄR det för blåst människa som skriver detta egentligen? Varför i hela fridens namn ska en kvinna som precis varit med om ett av världens underverk bry sig om att raka benen och sminka sig?

Nå, jag bryr mig ju inte om det annars heller, men ändå. Har man inte lite grann tappat fokus på vad det är som försigår på BB om man menar på att kvinnorna ska ägna sig åt fotvård och att håret ligger perfekt?

Den där människan behöver ett wake-up call. Kräver hon att en kvinna som har deltagit i ett maratonlopp ska komma i mål och se hur fräsch och oberörd som helst ut? Kräver hon att det inte ska synas på den kvinnan att hon har deltagit i loppet? Kanske borde maraton-löpare stanna till innan de sista hundra meterna och ägna lite tid åt att kamma håret och sen lugnt traska in i målet så att de inte svettas?

Nej, usch. Korkade människor finns det tydligen gott om.

Idag är man något trött. Det blir till att alldeles strax gå och lägga sig igen, men först måste man se till att det finns en påminnelse för när vi ska iväg till BVC och vaccinera lilltjejen.

Som jag gissade igår så sov Vanja gott hela natten. Det var bara vid tre-tiden som hon gnydde lite för att hon hade tappat nappen, men det var ju lätt åtgärdat. När vi gick upp halv sex så var hon pigg, utvilad och väldigt glad. :D

Så där glad på morgonen kan man bara vara om man är en nyvaken bebis. :)

Vanja är så söt. De små handdukarna som vi fick av Tommys mamma får tjänstgöra som snuttefiltar åt lilltösen. Hon kommer nog bli beroende av allt, tror jag. :D När jag var liten hade jag napp. När Tommy var liten hade han snuttefilt. Vanja har napp och snuttefilt. Dessutom har hon upptäckt att man kan suga på tummen, så det gör hon också lite nu och då. :)

Vi har inte direkt någon rutin på vad hon ska ha på sig när hon sover. Ibland sover hon i bara blöja, ibland har hon en body på sig. Idag letade jag upp ett heltäckande, pyjamas-likande plagg som hon får sova i. Anledningen till att jag först bytte på henne var att hon hade dreglat ner sin body så den var alldeles blöt. Då tänkte jag att det kanske vore smidigt att prova en pyjamas till henne. Om inte annat så är det ju skönt att få ett torrt plagg på sig istället för ett blött. Men den pyjamasen förblev inte torr länge, utan jag fick ganska snart byta ut den med. Nu har hon en annan pyjamas och är dessutom väldigt nära att somna (med nappen i mun och en filt som hon gosar med som snuttis) så den får nog förbli torr. Det känns väldigt skönt att vi har fått så mycket kläder, och så mycket varierande plagg. Vi har alltid något att ta på henne, till och med så mycket att man kan stå i valet och kvalet över vad man ska ta på henne för just den dagen eller det tillfället.

Nå. Eftersom hon somnar senare idag än igår så tror jag att hon sover hela natten, men man kan ju aldrig vara helt säker. De få gånger som hon vaknar upp mitt i natten så somnar hon om ganska omgående, bara hon antingen får nappen eller, i de fall då hon har somnat väldigt tidigt, får äta lite grann.

Imorgon ska Vanja vaccineras. Jag har inte direkt stenkoll på för vad, men det får man garanterat information om där. Jag undrar om de kommer väga och mäta henne också. Det var längesen nu. Jag tycker faktiskt att det går lång tid mellan det mesta som har med bebisen att göra. Innan hon föddes så var det lång tid mellan BVC-besöken och jag kände ofta att det borde hända mer när vi var där. Mer tester, mer frågor, mer.. någonting. Jag var inte riktigt säker på vad det var jag saknade, men det kändes ofta otillräckligt. Nu när Vanja är född, då är det också väldigt långt mellan besöken. Visst ska man tänka positivt och tycka att det är bra, för då är det inget fel med barnet, men jag känner snarare att det känns som att BVC har dålig koll när de inte kontrollerar särskilt ofta.

Vi är fortfarande helt nya på det här med att vara föräldrar. Allt som dyker upp som vi inte känner till sen tidigare vill man kontrollera med någon som vet. Eftersom vi så sällan är på BVC så brukar det bli syster/min mamma/Tommys mamma som får tjänstgöra som informationskällor.

Nåväl. Det går ju också. Som tur är så verkar de inte ha något emot att vara vandrande uppslagsverk åt oss. :)

Idag blir lilltjejen tre månader. Det både känns som att det har gått snabbt och som att det har varat för evigt. Men ska jag vara ärlig så kändes det som att hon alltid hade funnits redan när barnmorskan lade upp henne på mitt bröst. Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan henne.

Det är egentligen otroligt hur mycket hon har lärt sig på de här tre månaderna. Hon har lärt sig att fästa blicken, le, skratta, fokuserat titta på något och följa det med blicken, greppa tag om saker, hålla upp huvudet, lyfta underkroppen med benen, föra händerna till munnen.. bara för att nämna några saker. Igår roterade hon 360 grader när hon låg på golvet. Det är första gången hon har tagit sig runt ett helt varv, men det kan också ha att göra med att vi inte låtit henne ligga så länge att hon kunnat snurra hela varvet. Men igår snurrade hon fortare än vad hon gjort innan.

Hon badade för första gången i det stora badkaret igår också. Naturligtvis var hon inte själv, det känns nästan onödigt att påpeka. Hon var lite skraj tror jag, men samtidigt nyfiken. Hon växlade mellan att skratta och skrika lite, nästan som att hon inte kunde bestämma sig för om hon tyckte att det var roligt eller otäckt. :) Men när hon skulle gå upp ur badet så skrek hon desto mer, antagligen för att det blev kallt. Så då gällde det att få henne varm snabbt och sen fick hon äta lite också så var allting bra.

I natt sov hon inte hela natten, men det är mitt eget fel. Hon somnade alldeles för tidigt för att kunna sova hela natten. Jag gick upp halv två och gav henne mer mat och sen somnade hon om direkt igen. Det är inte värre än så. Nu har hon förresten redan somnat igen. Hon sover ganska länge, om hon bara får äta lite emellanåt.

Jag undrar om det är så att vi har fått en mycket bättre bebis än vad alla andra har eller om det är inställningen igen som spökar. Det verkar nämligen som att allt man läser om småbarn och hur det är att bli förälder har att göra med att man måste STÅ UT och UTHÄRDA för att det är så JOBBIGT.

Jag tycker mest bara att det är mysigt och gosigt.

Det är klart att det kan vara lite kladdigt ibland, men det är ju knappast jobbigt för det. =) Men till och med den delen har blivit mycket bättre. I början kunde man knappt peta på Vanja utan att hon kräktes (antagligen för att hon kräktes efter varje måltid och hon åt mycket oftare då), men nu är det mycket mer sällan. Det är klart att det än så länge inte går en dag utan att man blir nedkladdad, men vad annat är det att förvänta sig? Små barn är kladdiga. Sånt vet man.

Vad mer? Ja, just det. Harry Potter. Jag sa ju att jag skulle skriva mer idag.

Nå, jag vet egentligen inte vad mer jag ska skriva än vad som redan är sagt. Hittills så suger filmerna. Hårt. Det är inte bara det att de ändrar lite här eller lite där. Sånt får man tolerera. Men de hoppar över så otroligt mycket information. De ändrar på händelser. De speedar upp allting. När vi tittade på filmen igår så kändes det som att filmen knappt hade hunnit börja innan den var slut, rent handlingsmässigt. Detta trots att filmen då hade varit i omkring två timmar. Eftersom jag har läst böckerna så VET jag vad som händer där i mellan. Jag vet allting som de hoppar över.

Needless to say, it bothers me.

Men har jag gett mig in i det här så får jag väl avsluta det också. Två filmer återstår. Vi får se vad de filmerna ger.

Idag såg vi på den tredje Harry Potter-filmen. Jag har tidigare varit väldigt, och då menar jag verkligen väldigt negativt inställd till filmerna. Böckerna däremot älskar jag. Men jag tänkte att jag ger dem en andra chans då. Det är många som anser att filmerna är hur bra som helst. (Lustigt nog är det ofta folk som aldrig har läst böckerna. Men det kanske är ett sammanträffande..)

Nu har vi som sagt sett de tre första filmerna. Jag har två filmer kvar att titta på, resten är inte producerade än.

Alltså. Jag försöker verkligen. Det gör jag! Jag försöker ha ett öppet sinne, försöker tänka att "de måste ändra lite, de kan inte följa böckerna hela tiden" men det hjälper inte särskilt mycket.

Jag irriterar mig. Mycket.

De kastar om händelser. De ändrar på vem som säger/gör vad. De förklarar nästan ingenting och det är böckerna annars väldigt duktiga på att göra. De plockar bort händelser. De förkortar. De lägger till.

Den senaste filmen nu, Harry Potter och fången från Azkaban, den hastade igenom allting. Som min älskade sambo så passande uttryckte det; det kändes som om allting hade utspelat sig på en vecka på sin höjd, inte ett helt skolår.

Tyvärr måste jag hasta mig igenom det här inlägget också på grund av klockan. Men jag kan inte hjälpa att undra vad jag kommer anse om de återstående filmerna..

Fortsättning följer imorgon.

Igår gjorde Vanja nya framsteg. :) Hon låg på rygg under babygymet och lekte. Vid ena sidan hänger en rund grej med spegel på ena sidan. Den kan man naturligtvis slå till så att den vänder på sig och på andra sidan finns ingen spegel och är därmed inte alls lika intressant längre. Självklart lyckades Vanja slå till den många gånger, men till slut verkade hon ha bestämt sig för att titta lite närmare på den och koncentrerade sig hårt på att greppa tag i den istället.

Det ser så sött ut när hon verkligen fokuserar sig och händerna långsamt försöker ta tag i något. Man ser verkligen hur hon anstränger sig för att kontrollera sina rörelser.

Men i sina försök att nå den här grejen så lyckades hon med något nytt! Hon vände sig från rygg till mage! :D Hon låg visserligen inte helt och hållet på mage eftersom hennes högra arm låg under henne, men ändå! Hennes första vändning!

Jag är så stolt över henne.

Hon gör små, små framsteg varje dag. Det kan vara hur hon lyfter huvudet, hur hon greppar tag om saker med sina små händer, hur hon fokuserar sig, hur hon ler mot oss, alla nya ljud hon har upptäckt och utforskar eller hur hon tar spjärn med sina fötter mot underlaget för att förflytta sig. När hon ligger på rygg kan hon faktiskt röra sig ganska långt.

Jag läste  nånstans att det är lättare för barn att vända sig från mage till rygg, men det låter ologiskt. Det borde vara tvärtom. Nåväl..