Haha, jag tror att jag fick världens mest besvikne besökare till bloggen idag. En person, antagligen en kille, hade hittat till min blogg från www.google.fi. Inlägget han hittade till var detta.

Jag tror att man med största möjliga säkerhet kan anta att han inte hittade vad han letade efter. ;)

Lite roligt är det att se hur pass många som hittar till min blogg från google. Jag skulle gärna vilja ha reda på vad det är de har sökt på för att hamna på de inlägg de gör. Mitt inlägg "Skumma revben" får tydligen rätt många besökare. Undrar varför?

Om man byter ut ordet "åttiotal" till "tvåtusental" så passar det in ganska bra just nu. :)

Å ljuva åttiotal, vår tids ständiga kval

då nu vårt land syns farligt dött.

Inga Porschar som kör,

ingen champagneodör,

inget smörslungat hummerkött.

Åh åh åh varenda dag slår eländet nytt rekord.

Åh åh åh nästan som om ni var satta på fattigvård.

Visst lider ni nöd, äter " Kalles " på bröd

och nu tvingas dricka blaskigt öl.

Men är det så illa ställt, ni tror det är svält

för ni saknar en svimmingpöl.

Åh åh åh allt detta jämmer som hänger så tungt i skyn.

Åh åh åh ska inte lyckas dra ner mitt humör i dyn.

Ska vi gå ut och möta livet du och jag

den lilla tid som vi är här.

Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag.

Nu när alla blickar bakåt,

ägna er åt gårdagen ni men jag är inte road utav nostalgi.

Så vi går ut och möter livet du och jag nu här idag.

Varje tidningsnotis är om bankernas kris,

vår oslagbara utlandsskuld.

Enda strimma av hopp är de elitmän i topp

som tilldelats SM-guld.

Åh åh åh men jag har vunnit en minst lika prisvärd nål.

Åh åh åh bland miljoner spermier gått först i mål.

Ska vi gå ut och möta livet du och jag

den lilla tid som vi är här.

Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag

nu när alla blickar bakåt.

Kalla mig för barnslig och dum

men jag befinner mig i mitt decennium.

Så vi går ut och möter livet du och jag nu här idag.

Mens ni längtar tillbaks till igår

och det åttiotal som flytt,

så kan vi andra nu skönja en vår

och kanske skapa någonting nytt.

Ska vi gå ut och möta livet du och jag

den lilla tid som vi är här.

Gå ut och se om det har hänt nåt nytt idag nu här idag.

Ja, häromnatten var som sagt lite orolig för Vanjas del, men nu är jag ännu mer övertygad om att det inte var sängens fel. Tredje natten sov hon hela natten, helt utan problem eller ens gnäll i sömnen och varje middagslur hon har tagit har varit problemfri. Hon gillar sin säng, helt enkelt. Så det var nog bara otur att hennes oroliga natt inträffade andra natten hon hade sin nya säng.

Dessvärre verkar hon bli sjuk nu. Jag har varit sjuk sen slutet av förra veckan och igår började Vanja också att hosta lite grann. Idag har hon hostat ganska mycket, så det är nog bara att förbereda sig på att hon kommer bli sjuk. Typiskt att detta ska inträffa lagom till att vi ska hjälpa syrran med flytten. Men det kommer nog gå bra ändå. Mamma ska ta hand om Vanja och syrrans minsting, så de inte är i vägen när vi flyttar in allting och packar upp. Känns ganska skönt att inte behöva hålla ett vaknade öga på två småttingar samtidigt som man ska besluta om var allting ska stå. :)

Idag fick jag min Manduca som jag beställde i fredags. Roligt! Den kom i en snygg tygpåse också, det hade jag inte räknat med, så det blev en glad överraskning. Min första tanke när jag plockade upp selen ur påsen var dock "men... hur funkar det här??" Haha, snacka om att man kände sig som en nybörjare! Men när jag hade vridit och vänt på den några gånger så gick det upp ett ljus. Ytterligare ljus tändes när jag tittade i instruktionsboken. :) Nu har jag testat den också med Vanja i och det kändes jättebra! Hon kändes inte alls så tung som hon kan göra ibland, utan det kändes bara bekvämt att ha henne på ryggen. Den kommer att bli jättebra, det är jag säker på. Smidigt att ha när man ska gå ut med Vanja, exempelvis.

Jag hade tänkt skriva något mer, men jag har så ont i huvudet, så jag har helt glömt bort vad det var. Nu ska jag nog lägga mig ner och vila lite.

Ja, andra natten gick inte lika bra som första. Vanja vaknade mååååånga gånger och var ledsen. Nå, inte bara ledsen heller, för den delen. Först var hon hungrig, sen var hon ledsen, sen slog hon i huvudet i sängkanten, sen hade hon kissat, sen slog hon i armar och ben och det var bara det ena på det andra hela tiden. Nästan tre timmar höll det på med olika incidenter.

Så det var en lite tung natt, i natt. Jag undrar om hon inte drömde otäckt också. Hon blev skrämd precis innan vi lade henne och det kan ha påverkat, förstås. Vi fick lite oväntat besök här av Tommys båda bröder och två killar till som hade varit på nån dartturnering eller nåt. Vanja var trött redan då (redan och redan, det var ändå ganska sent) och hon är ju lite skraj för karlar ibland och så kom det fyra stycken helt oväntat. Det var lite läskigt för henne, tror jag. Så det blev mycket tröstande i natt, men nån gång ska ju det hända också.

Nu sover hon dock lugnt. Skönt för henne. Själv kan jag inte sova mitt på dagen, annars hade det säkert varit bra för mig också att få sova lite nu.

Men så är det.

Posten kom för en liten stund sen. Jag väntar på ett paket, så jag skyndade mig att hämta in den, men tyvärr fanns det ingen avi med, så den har väl inte hunnit fram än. Däremot var det en hel del kuvert, vilket är ovanligt. Det var ett kuvert från BVC med information om 1.5-årskontrollen som jag beställde tid till i fredags. Det står med lite frågor som de kommer ta upp och information om vaccinet som hon ska få. Frågorna var lite roliga, för min del, men inte för andra skulle jag tro. Men det är ju för att Vanja inte har några syskon än (i alla fall inte utanför magen) och för att hon inte går på dagis. Det är lite svårt att svara på hur relationen ser ut mellan syskonen när det ena inte är fött än, och än svårare att svara på hur det fungerar på dagis, när hon inte har varit där. :)

Sen var det papper från Folksam om försäkringarna. De har tydligen sänkt försäkringspremien ännu mer och sånt är alltid välkommet. Man tackar. Alingsås energi skickade papper också och ville att vi skulle bli kund hos dem. Öh.. det är vi redan, men vi har i och för sig gjort avtal med E-on precis, så från och med november (eller var det december?) så är vi kund hos dem istället. Snacka om att vara snabba på att försöka locka tillbaka oss. :)

Men. Sen var det ett papper som jag blev konfunderad över. Det var från IF Metall. Eftersom jag inte jobbar så kan de ju inte dra fackavgiften direkt från lönen, så därför får jag ett inbetalningskort varje månad. Så långt, allt väl. Men på det här inbetalningskortet så står det att förfallodag är den 22:e november?? Eh.. varför den 22:e? Det är ju före lön! Det betyder att jag måste betala två fackavgifter på samma löneperiod. Hur kan det stämma? Jag ringde upp IF Metall för att få svar, men jag vette fan.. Alltså, först ringde jag till avdelningen i Sörmland (för det är dit jag fortfarande tillhör) men där hann jag inte ens prata klart meningen jag höll på med innan jag blev omkopplad någon annanstans! Eh... snacka om att bli förvånad. Killen jag pratade med sa inte ens något om att han skulle koppla om mig, så där satt jag som ett fån och lyssnade på telefonens tutande. Inte var det något svar heller, för den delen. Så till slut ringde jag upp IF Metall här i Alingsås istället. Men jag vet inte om det var så mycket mer givande, det.. Tjejen jag pratade med verkade inte ens förstå vad det var jag frågade om.

Jag ville bara veta om det var som det skulle att två avier hamnade på samma löneperiod. Det var allt! Inga konstigheter eller nåt. Men hon bara svamlade på om föräldraledighet och inbetalningsperioder och verkade inte fatta att jag faktiskt har varit föräldraledig i 1.5 år redan. Så jag tänkte att ja, ja, skit samma och avslutade samtalet. Men nu, medans jag satt och skrev detta så ringde IF Metall i Sörmland upp mig. Antagligen var det hon jag blev omkopplad till (som inte svarade). Hon förklarade i alla fall att det har att göra med när jobbet skickar in sina papper till dem och tydligen hade de varit snabba den här månaden och därför hamnade datumet före nästa lön. Men jag kunde vänta några dagar extra med att betala in om jag behövde.

Nu var det ju inte det det handlade om. Vi kan betala den här räkningen idag om det skulle vara så. Jag ville bara veta varför, och nu har jag fått svar på det. Att det ska behöva vara så krångligt att få svar på en enkel fråga att man måste prata med tre personer för att få det. :) Märkligt, mycket märkligt.

Det gick jättebra med sängen! Det var inga problem med att lägga henne (hon blev inte orolig och undrade vad det var för konstigt ställe eller så) och hon sov hela natten. När hon vaknade vid sjutiden (fast när vi ställde tillbaka klockorna så blev ju klockan bara sex) så satt hon upp i sängen och ropade "mamma!". Inga försök att ta sig ur sängen än, utan hon vill ha hjälp upp, vilket passar mig utmärkt. När hon blir mer stabil och modigare så får hon gärna klättra ur sängen (när hon inte ska sova mer, alltså), men än så länge är det bara bra om hon väntar tills vi kommer in och hjälper henne upp.

När det blev dags att sova middag idag så var jag lite orolig för hur det skulle gå, för hon var inte så pigg på att sova, trots att hon var trött, utan gnällde en del och ropade en stund efter att vi hade gått ut ur rummet. Men det gick bra det också. Inga försök att klättra ur sängen och efter en stund så lugnade hon ner sig och somnade. Underbara unge! Så duktig hon är!

Nu är det andra natten i "stora" sängen och vi håller tummarna för att det fortsätter att gå lika bra.

Hon gör stora framsteg med maten också, tycker jag. Inte för att det har varit några stora problem med mat eller så, men hon har varit ganska liten i maten och inte ätit så där jättemycket som man hör att andra barn gör. Antagligen gör hon fortfarande inte det i jämförelse, men man ska ju inte jämföra barn så då spelar det ingen roll. =) Hur som helst så har vi den senaste veckan eller så, lyckats få Vanja att äta upp allting vi har lagt upp på tallriken åt henne. Det är inga enorma mängder mat, men tillräckligt för att hon ska bli mätt. Hoppas jag. Det brukar bli en eller två potatisar (ganska små eller kanske medelstora), sås till det, en (liten) köttbit och sylt. (För den som undrar; nej, inga grönsaker eftersom vi sällan äter grönsaker här hemma. Ja, vi borde bli bättre på det, men nu är vi inte det. Punkt.)

Gelén gillar hon tokmycket, så den kan man använda som lockmedel ibland. "Om du tar den här biten potatis, så får du gelé sen". Ibland funkar det, ibland inte. Ibland får man sitta en timme, kanske till och med en och en halv, innan hon har ätit upp, men numera brukar det faktiskt gå ner. Det är vid frukosten som det är svårast att få henne att äta, men det beror antagligen (förmodligen) på att hon får en hel flaska välling bara nån timme eller två innan frukost.. Men som tur är så är ju välling också mat och väldigt näringsrik, så det gör inte så mycket om hon bara äter en liten yoghurt sen. Huvudsaken är ju att hon känner sig mätt.

I övrigt så har den här dagen inte varit bra alls. Jag har de senaste dagarna känt mig sjuk och imorses så var det värre än någonsin. Trött (sover dåligt), täppt i näsan, ont i halsen, illamående, hängig, huvudvärk.. plus att min underläpp har fått sig en spricka som gör ont. Nej, verkligen ingen bra början på dagen. Eftersom jag har känt mig så dålig och haft väldigt ont i huvudet så har mitt tålamod inte varit det bästa idag. Tommy och jag har blivit irriterade på varandra rätt mycket och jag har till och med fräst åt Vanja vid ett par tillfällen. *skäms* Men mår man inte bra så är det lätt hänt att stubinen brinner av alldeles för fort. *suck*

Förhoppningsvis så mår jag bättre imorgon, men erfarenheten säger att det antagligen inte kommer att hända. Tyvärr. Men vi får väl se.

Sist, men inte minst, så tänker jag mycket på dels min syster, som snart ska flytta, och dels min kompis Yenny som ska föda barn när som helst. Hennes bf-dag är på fredag, men bebisen kan ju komma allt ifrån två veckor före till två veckor efter den dagen utan att det är något konstigt med det. (Tidigare än så finns det visserligen en del som föder, men det är mer ovanligt och beror oftast på något dåligt. Senare tror jag inte det är någon som föder, men helt säker är jag inte). Så jag tänker att allt från och med nu och tre veckor framåt så kan det komma en liten nyföding. Sen är det inte långt kvar tills det är dags för oss.. Whoho!

Kort inlägg idag.

Vi har haft besök av Tommys föräldrar och hans brorson på tre år. Svärföräldrarna hade med sig Vanjas "nya" säng, som är typ 40-50 år gammal, men ny för Vanja. Det är en "stora-tjejen"-säng och alltså premiär för Vanja att sova i "riktig" säng ikväll. Det ska bli spännande att se hur det går. Att lägga henne var inga problem, men vi är lite nervösa för hur det ska bli imorgon bitti. Kommer hon ligga kvar i sängen och ropa, som vanligt, eller kommer hon försöka ta sig ur sängen? I så fall, kommer hon att klara det bra, eller kommer hon ramla? Vi har lagt en madrass bredvid utifall att.

Men det är bara att vänta och se. Spännande är det i alla fall. Jag får rapportera imorgon och säga hur natten fortlöpte. :)

Uj. Nu känns det som att det var längesen jag skrev. Jag har inte haft ork eller inspiration de senaste dagarna. Tid har jag däremot haft. Jag har alltid tid, åtminstone en gång per dag, att sitta här och skriva lite. Men det är inte säkert att man har något att skriva om just då.

Men nu har jag i alla fall både tid, ork och inspiration. :)

Igår var jag och Vanja på Öppna förskolan för första gången på en månad. Jag har inte riktigt orkat gå dit de senaste veckorna. Dels har jag varit väldigt trött på morgonarna, dels har det regnat (och det uppmuntrar inte direkt till en halvtimmes promenad, enkel väg, för att sen sitta blöt och kall bland massa andra föräldrar och barn som har mycket närmre väg att gå eller har tagit bilen) och sen har jag inte riktigt känt det där behovet av att träffa folk heller. Det går lite upp och ner, det där. Men igår passade jag i alla fall på att gå dit.

Igår sken solen på morgonen. Det var en lite kylig, men väldigt klar morgon och en promenad kändes bara skönt. Jag såg fram emot att träffa både föräldrar och barn och framförallt att Vanja skulle få leka med andra barn igen.

Men tyvärr.. innan vi ens hade varit där en timme så kände jag att det var för mycket. Jag fick (en lätt) huvudvärk och det kändes bara jobbigt. Vid sångstunden så kunde jag räkna ihop oss till 33 personer och strax efter så kom det ytterligare två. Så 35 vuxna och barn trängdes på Öppna förskolan och vissa föräldrar hade dessutom med sig lite äldre barn. Det var fyra lite äldre och jag vet att två av dem var sex och åtta år gamla.

Det var stojigt, flamsigt, högljutt och rörigt. Det gick inte att föra en konversation, för det var så mycket ljud. Det gick inte att sitta still heller för den delen. Med så mycket barn och i så varierande åldrar så kände jag att jag verkligen ville hålla ett öga på Vanja, (man vet ju inte, en del barn som går på dagis lär sig ju att knuffas och nypas och så, och lite äldre barn kan också vara oberäkneliga) så jag fick mest följa efter henne. I vanliga fall så brukar man ju kunna sitta ner och prata och hålla ett getöga på barnen och om de går till ett annat rum så håller någon annan ett öga på dem. Men med så mycket barn så funkade det naturligtvis inte.

Än värre var det när en mamma kommenterade att det var ändå ganska lite folk där, mot för hur mycket det har varit på senaste tiden. Jag höll på att få spader. Lite folk?? Hur kan man kalla 35 personer inträngda på två rum och ett kök för lite? För större än så är det faktiskt inte.

När klockan närmade sig elva-halv tolv, då gick vi. De stänger tolv, så så tidigt var det inte, men i vanliga fall brukar jag faktiskt stanna tiden ut. Men att vänta tills trettiofem personer ska ta på sig ytterkläderna samtidigt och alla försöker komma fram till sina barnvagnar.. nej, tack.

När jag gick därifrån så kände jag verkligen inget behov av att komma tillbaka snart igen. Det är bara påfrestande att vara med så mycket folk och dessutom så får man ju inte kontakt med någon i vilket fall som helst. På sin höjd så kanske man växlar två-tre meningar med samma person. Väldigt givande. Eller inte.

Nåja. Vanja hade nog roligt i alla fall.

Idag har vi varit ute på gården här och lekt. Sparkat boll, närmare bestämt. Men oj, vad blött det var i gräset! Det har regnat en hel del på sista tiden och tydligen så torkar det inte upp särskilt fort här. Man riktigt sjönk ner när man klev på gräset. Ew. Mina stövlar blev genomblöta, men Vanja hade ju sina gummistövlar på sig, så hon klarade sig. :)

Hon är så duktig, Vanja. Hon har inga problem med att träffa bollen längre när hon sparkar den. Hon har verkligen blivit duktig på koordinationen, även om hon naturligtvis har mycket kvar att lära. Språkmässigt så utvecklas hon ännu fortare. För ett tag sen gjorde jag ju upp en lista på ord hon kunde. Skulle jag lyckas göra en lista idag så skulle det nog vara mer än dubbelt så mycket ord. Minst. Hon lär sig nya ord varje dag och härmar nästan allt vi säger. (Så nu gäller det att verkligen passa sig för vad man kläcker ur sig. ;))

Sömnen är också ett område där hon skulle fått MVG om det hade varit betyg på sånt. Det händer fortfarande att hon vaknar nån gång på natten men de flesta nätter sover hon hela nätterna igenom. Men det var inte det jag tänkte på. Vad jag främst tänkte på var hur lätt det är att lägga henne.

När det är dags att sova så frågar jag henne om hon är trött. "Tött!" säger hon då och klappar sig i håret. "Tött!" Jag ger henne pyjamasen och hon springer iväg med den till Tommy som byter om på henne. Jag fixar välling och sen sätter vi oss i fåtöljen medans hon äter. När hon har ätit klart så får hon snuttefilten (nutten) som hon genast gosar in sig i, och så bär jag henne till sängen. När jag har lagt henne och sagt god natt så brukar hon ropa "mamma!" några gånger, mest för att se om jag reagerar, tror jag, och sen lägger hon sig på sidan och somnar.

Gulliga unge.

Det är inte mycket som är besvärligt med henne. Klart att hon har sina stunder, hon också, (vem har inte det?), men det positiva överväger helt klart. :)

Helgen blir spännande, för övrigt. Då kommer Tommys familj hit med Vanjas nya säng. Det ska bli spännande att se hur hon reagerar på den och om det fortfarande kommer att gå lätt att lägga henne. En omställningsperiod får man nog räkna med, förstås, men sen? Nåja, det återstår att se. Förhoppningsvis så kommer hon gilla sin nya säng och sova gott i den också. :)

Vad finns det mer att säga?

Jo, nästa helg ska vi hjälpa syster-yster att flytta. Hon flyr fältet nu när vi har flyttat hit. :P Nä, inte riktigt. Hon har fått en bra tjänst i Skövde och den chansen kan hon ju bara inte missa. Hon har fått tag på en bra lägenhet också. En fyra som kostar mindre än trean hon har nu. Vad sägs om det? Inte så illa, eller hur? Hon kommer även att få lite högre lön än nu, så hennes ekonomi kommer verkligen att få sig ett lyft och det kan hon behöva efter alla års kämpande. Jag ska hjälpa henne att komma igång också, har jag lovat. Fixa i ordning budget och sånt. Det är inte svårt, men det är lättare att göra om man gör det tillsammans med någon som är van.

Synd bara att hennes exman ska bråka och ställa till besvär för henne... Men vi hoppas på att det ska lösa sig. Förr eller senare gör det nog det i alla fall.

Det här är nog den märkligaste dröm jag har haft på länge, och jag har haft många märkliga drömmar sen jag blev gravid. Men den här drömmen hade sin märklighet i sin tydlighet, sitt sammanhang (det var en väldigt sammanhängande dröm, faktiskt) och att jag minns så pass mycket av den. Fortfarande.

Okej, då ska vi se om det är lika lätt att förklara i skriven form som när man återberättar det för en person direkt. Det brukar oftast vara lite svårare, tycker jag.

Så här var det i alla fall:

I drömmen så jobbade jag fortfarande på Max, men det var inte bara en hamburgerrestaurang, utan industri också. (Lite märklig kombination, kan jag tycka, men i drömmar är allting självklart). Nå, jag var i alla fall där (i restaurangen), men jag jobbade inte utan var där som kund och jag tror att jag var där med några personer också, dock oklart vilka det var. I alla fall så hade vi beställt frukost och väntade på våra beställningar. (Också lite märkligt, eftersom de inte serverar frukost på Max, men what the heck.. det var ju en dröm, som sagt). Vi fick vänta länge, länge och när vi väl fick vår mat så var det inte vad vi hade beställt, i alla fall fick inte jag det.

Jag sa till min kollega att jag hade fått fel, för jag hade minsann beställt frukost, och frukost var det jag ville ha (och hade betalat för). Kollegan, en kvinna som hette "Djani" (så uttalades namnet i drömmen i alla fall, fråga mig inte om stavningen är rätt, jag känner ingen med något sådant namn) var otroligt störande. Hon var snorkig och rent ut sagt oförskämd. Hon hävdade att eftersom det hade gått så lång tid så kunde man inte beställa frukost längre. (Öh, som att det var MITT fel att de hade tagit lång tid på sig?) Jag hävdade dock att jag hade beställt en sak, jag hade betalat för detta och ingen hade sagt att det inte var möjligt när jag beställde, så då skulle jag också ha just vad jag hade beställt! Hon kunde inte bara ändra min beställning utan att säga till mig om detta.

Djani vägrade dock att ge med sig och arg som jag var så ringde jag en kvinna, som var nån slags chef eller nåt. (Jag undrar om det inte kan ha varit min chef på Volvo? Men jag vet inte alls). Hur som helst så hade jag gått ut för att ringa till den här chefen och var väldigt upprörd (det här var tydligen inte första gången hon (Djani) hade gjort så här mot en gäst heller) och mitt i samtalet så kommer Djani ut och typ ber om ursäkt. Sämre ursäkt har jag nog aldrig hört, vare sig i en dröm eller i verkligheten..

Hon sa något i stil med att hon bad om ursäkt för att det hade blivit fel, men i nästa andetag så sa hon att det egentligen inte var hennes fel, för jag hade ju betalat och därmed accepterat vad jag skulle få. Sen smet hon fort in igen och stängde dörren efter sig, så den låstes. Jag blev asförbannad, avslutade snabbt samtalet med chefen och använde min personalnyckel för att ta mig in igen. Jag hann ikapp Djani mitt i restaurangen och började skälla ut henne, med hög röst. Då kom en annan chef ut, Ante (som var min chef på Max, och kanske fortfarande är chef där) och var väldigt generad och sa till mig att jag kunde inte stå och skälla där, för gästerna kunde ju höra. Då började jag skälla på honom också och ansåg att han skulle ge henne sparken. Men nej, så kunde man ju inte göra tyckte han, på sitt typiskt mesiga sätt (som jag så väl kommer ihåg från min tid på Max, så det var i alla fall realistiskt). Det kunde man visst, ansåg jag och påpekade att det fanns säkert många som ville ha hennes jobb.

Under tiden som jag skällde på Ante så hade Djani försvunnit, men nu kom hon tillbaka, med en telefon i handen. Med ett äckligt hånleende, som skulle föreställa försonande eller urskuldande eller nåt sånt, så säger hon att "oooh, det har nog skett ett missförstånd". Sen säger hon att hennes föräldrar och hennes kusin hade varit hos min pappa och nu var de på väg hit. Jag flippade totalt och rusade ut. Djani följde efter, äckligt belåten. Där kommer det en bil, min pappa sitter i morgonrock och kör. Han ser väldigt trött och nästan förvirrad ut. I bilen sitter också Djanis föräldrar och hennes kusin. De jävlarna har kidnappat min pappa för att jag skällde ut Djani! Jag blir aslack och skäller ut dem allihop, och de låtsas alla oförstående och oskyldiga. Jag säger åt dem att jag tänker minsann polisanmäla dem allihop och ringer direkt till polisen.

Där, mitt i mitt samtal till polisen, så vaknar jag och är så arg!

Det tog halva dagen för mig att sluta vara arg på en människa som jag aldrig har träffat (och som med största sannolikhet inte finns). Men drömmen var så verklig, så detaljerad att det var som att det verkligen hade hänt. Jag kan till och med beskriva hur människan såg ut och det kan jag knappt med folk jag känner!

Hon var lite kortare än jag, hade mörkt, ganska långt och lockigt hår. Hon såg lite utländsk ut och var lite mullig. Jag svär på att jag skulle känna igen henne direkt om jag träffade henne, men som tur är så finns hon ju inte. :) Det hade kunnat bli jobbigt annars om jag hade blivit förbannad på en person jag nyss träffat för något hon gör i mina drömmar.

Ungefär som drömmen jag hade om Tommys ex, som jag också blev sur på. "Problemet" är bara att han inte har något ex... =)