Nu leker jag känd bloggerska och publicerar en kommentar och svar till den som ett eget inlägg. :)

Hejsan Linnèa!
Verkar som du börjar få bukt med nattproblemen.
Som du nog vet har ju Frida här oxå snuttat som en tok, den 1januari , ett datum jag hade bestämt, lade jag henne utan att amma, trodde aldrig att det skulle gå, erbjöd välling som hon inte tog, men amma fick hon inte!
Det tog en timme med skrik, jag hade peltor hörselskydd för att dämpa dels skrik och dels mina egna känslor då man lyssnar på eländet!Hom somnade av ren utmattning, och jag bävade för alla uppvaknanden hon brukar göra, hon vaknade en gång, mycket senare än vanligt, blev lite lessen o somnade om.
Följande kvällar tog ca en halvtimme utan ett endaste pip, vaknade nån gång efter det, men la sej bara o somna om.
Nu tar det ca 10-15 min, innan hon somnar, vaknar kanske nån gång men somnar om på min arm...Trodde aldrig att det skulle gå, men det gjorde det ju!

Låter som att det funkar bra för dej med, men vad jag tänker på när jag läser det du skriver är nog att du ska erbjuda välling när du nattar på kvällen, sen är det så att han BEHÖVER inte mer mat sen, han är ju ändå snart ett år? Det handlar nog mer som här om lite kontroll och närhetsbehov...
Strunt i välling på natten och amma inte mer och med det menar jag att han nog lättare och snabbare somnar på kvällen om han vet att amning är det slut med, än om han faktiskt lyckas få det ibland..Men det är bara en tanke, du ska naturligtvis göra det som känns bra för dej, och du vet såklart bäst vad som funkar för er!
Brösten vänjer sej efter ett tag..
Hoppas det går bra iallafall!
Kram Weronica

Jodå, det går mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Kanske skulle vi ha bytt rum tidigare, vad vet jag? Med Vanja var det lätt eftersom hon sov hela nätterna mer eller mindre och vaknade mest bara av att vi väsnades. Alltså var det ett enkelt beslut att låta henne sova i eget rum där hon slapp störningar.

Med Lukas är ingenting enkelt. :) Han har vaknat massvis med gånger per natt hela tiden och inte sovit en enda hel natt. Någonsin. Hela dagar kunde han sova när han var färsk, men när han började vara vaken på dagarna så ändrades inget på nattfronten. Vi var mest oroliga för att Vanjas sömn skulle störas mycket av att Lukas flyttade in i sovrummet och jag tar ju hellre att jag får sova dåligt än att Vanja ska sova dåligt. Men nånstans fattade vi ändå beslutet för ett tag sen att låta honom flytta ut ur vårt rum efter jul och nyår.

Som jag har skrivit i flera inlägg har det ju gått över förväntan. Så här gör vi nu:

När det är dags för läggning har vi gett båda barnen välling och pyjamas (pyjamas har vi inte varit överdrivet noga med tidigare. Ofta har Lukas fått sova i den body han har haft under dagen). Detta för att försöka få honom att koppla vissa händelser till att det är dags att sova. (Välling + pyjamas = säng = sova). Tidigare hade vi gett upp det här med rutinerna eftersom det ändå inte funkade för att få honom att sova. Istället lät vi honom få leksaker i sängen och leka sig till sömns. Det funkade ju det också, men det var ju inte så vi ville ha det.

Lukas dricker en eller två flaskor välling (ikväll blev det två) och sen är det dags att gå till sängs. Båda barnen läggs samtidigt. Vanja klättrar frivilligt upp i sin säng och Lukas läggs i sin. Oftast ställer han sig upp direkt, men nu börjar han i alla fall inte skrika direkt. Inte alltid, i alla fall. Han börjar skrika när jag går ut ur rummet och skriker några minuter. Efter en stund går jag in, plockar upp honom, vaggar och säger till honom igen att det är dags att sova, och sen går jag ut. Ibland skriker han lite till, ibland somnar han. Idag skrek han lite grann, men somnade efter någon minut bara. En lyckad nattning, alltså.

Huruvida han behöver mat eller ej på natten är ju väldigt svårt att säga, tycker jag. Vaknar han och är hungrig, varför förvägra honom mat om det hjälper honom att somna om? Han kan säkert somna utan, men man sover ju mycket bättre om man inte är hungrig. Min tanke är att det ska trappas ner långsamt så att han vet om att OM han är hungrig, då får man mat och han behöver inte oroa sig för det. Eftersom han tills alldeles nyligen har ätit sig igenom hela nätterna så känns det lite drastiskt att sluta tvärt. Men naturligtvis är målet att han inte ska äta på nätterna, så det håller jag med dig om. Däremot vet jag inte om jag är beredd att sluta amma helt än. Jag har hela tiden sagt att jag ammar så länge det känns bra för mig och så länge Lukas vill. Men just nattamningen måste nog gå bort i alla fall, för bådas skull.

Med Vanja så var det här aldrig något problem eller ens något att diskutera. Det är spännande att det är så olika mellan olika barn. :)

Slutligen: Vad skönt att det har gått så pass bra för dig med Frida också! Jag vet ju att du har sagt tidigare att hon har snuttat väldigt mycket och jag vet ju själv hur jobbigt det blir i längden. Men nu verkar det ju gå åt rätt håll med båda våra barn. :) Snart får vi nog sova ordentligt också. ;)

Jag längtar tills den dag då Lukas lägger sig utan protester och utan skrik på kvällarna. Men nu är vi i alla fall nere på rimliga tider med skrik. Fem, tio minuter, en kvart, det är inte lång tid, speciellt inte med tanke på hur lång tid det har tagit tidigare att få honom att somna. Så jag är ändå nöjd. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...