Jag är nervös inför morgondagen. Jag ska ju jobba övertid imorgon och då ska jag ta BILEN till jobbet. SJÄLV! Jag ska, ensam, sitta i bilen och inte bara köra den, utan helt ensam HITTA RÄTT VÄG till jobbet. Usch. Det känns läskigt. Bara för att jag inte har gjort det förut, garanterat.

Just nu nojar jag mig och det är löjligt. Jag vet ju egentligen att det kommer att gå bra, herregud, jag har väl kört bil förr, men just att jag kommer vara totalt ensam känns jobbigt. Jag har liksom inte kört själv någon gång tidigare (förutom till och från ICA-affären i Alingsås, en bilfärd på max fem minuter och raka vägen) och bara att veta att jag kommer inte ha NÅGON att fråga om jag skulle köra fel eller inte hitta.. det är det som känns otäckt.

Men när jag väl har gjort detta några gånger så kommer det ju vara lugnt.

Jag är bara fånig just nu.

Bloggen blir fruktansvärt försummad, känner jag. Inte blir det bättre av att jag känner att det finns så mycket jag borde skriva om, så mycket jag borde berätta, och ju längre tid som går, desto mer blir det och desto jobbigare känns det att ta itu med.

Så jag struntar helt enkelt i alla "borde" och skriver om det som faller mig in för tillfället istället.

Helgen som gick var påskhelgen. Det var en helg med massa resande och flängande, som det brukar vara vid storhelger. Jag var helt ledig från torsdag till måndag och Tommy jobbade till elva på torsdagen, så vi åkte redan på torsdagen hem till först mamma och sedan pappa. Det var trevligt, som det brukar vara. Vi åt middag hemma hos mamma och pratade och umgicks och sen på kvällen åkte vi till pappa, där vi skulle sova. Han jobbade kväll, så han var ändå inte hemma förrens halv tolv eller nåt sånt.

På fredagen åkte vi till farmor och farfar för att äta påskmiddag. Egentligen skulle vi ha haft middagen på lördagen, men eftersom vi ville hälsa på min syster, som bor i Karlstad, så flyttade farmor middagen till fredagen istället. Det blev hur bra som helst. Vi blev lite sena till middagen (fast inte försenade) eftersom vi hämtade upp Basse hos mamma först och det tog lite längre tid än vad vi hade räknat med. Men det gick bra, det också. Jobbigt blev det dock för Basse som fick trängas i baksätet med barnen i deras barnstolar, men han klagade inte alltför mycket.

Barnen lekte ute hos farmor rätt mycket. Vanja halkade i dammen två gånger, Lukas var på god väg, men blev uppfångad i tid. De sprang runt och lekte massvis och det var väldigt roligt att se. :)

På lördagen bilade vi upp till Karlstad. Jag körde, och det gick hur bra som helst. Eftersom vi har gps var det heller inga problem att hitta. Det var trevligt att hälsa på syrran, som jag inte har sett sedan förra sommaren, och se hur de bodde. Även där fick vi påskmiddag, fast en mer traditionell än hos farmor (farmor bjöd på kalops, supergott!). Barnen fick leta påskägg och Vanja var blyg och vågade inte ta ägget hon hittade. Lukas hade inga problem med det. Han slängde sig ner på golvet, såg ägget och skyndade sig att roffa åt sig det. De är väldigt olika i sina personligheter, mina barn.

Hemfärden var lång. Det tog oss 3.5 timmar att komma hem till Göteborg. Vi kommer nog inte göra den resan alltför ofta, tror jag tyvärr. Dels är det ju väldigt långt bort och sen så är det ju inte på vägen till någonting alls. Trist, men så är det.

Jobbet går bra. Vi har fått lönehöjning och tjänar nu snuskigt mycket pengar. Med all övertid så blir det förstås ännu mer. Den här månaden har jag hittills jobbat två lördagar och extra timmar en natt. Jag ska jobba över nu på lördag också och de vill att vi ska jobba även nästa lördag. Jag vet inte om jag kommer orka det. Vi jobbar ju natt nästa vecka och det känns lagom lockande att sluta jobbet tio över tolv på natten, komma hem vid två-tiden och börja jobba igen halv nio på morgonen. :| Jag får lite sömn som det är.. Men jag har inte bestämt mig än. Jag får se hur jag gör. NU ska jag i alla fall sova, så jag får lite mer sömn innan jobbet imorgon.

Oj, vad stor Lukas har blivit på en gång! Ikväll har han gått på toaletten tre (!) gånger, och det är första gången någonsin för honom. Han har kissat två gånger och bajsat en gång och jag står och är helt förbluffad. Vad han KAN! Jag hade minst trott att han skulle sitta och det inte skulle komma något, så som Vanja gjorde i början, men nej då, han kan direkt, han. Med lite tur så vill han fortsätta och då dröjer det säkert inte länge innan han är blöjfri, han också. :) Store killen!

Han har så söta uttryck nu också. Ett väldigt vanligt svar man får från honom, efter att ha sagt till honom att göra något (eller inte göra något), är "åhej mamma" (okej, mamma). Det betyder dock INTE att han verkligen kommer göra som man har sagt, bara att han har gett med sig för stunden, vilket brukar vara de närmaste tio sekunderna. :)

Sen har han också lärt sig ordet "äckligt", vilket inte är lika roligt. Så allting är "äckligt" numera. Maten vi ska äta, en dammråtta på golvet, en bit papper.. allt är "äckligt" och vi försöker få honom att sluta säga så. Men det är inte lätt, särskilt inte som vi inte vet var han har lärt sig det. Säkert förskolan. :P

Annars är det lugnt här hemma. Jag ska skriva på papper för förlängning på jobbet imorgon. Om jag får lika länge som de andra, vilket jag antagligen får, så får jag tre veckor till, vilket känns löjligt lite. Men det är i alla fall tre veckor till. Jag har sökt till Volvo, som ska anställa, påstås det. Vi får se om jag kan få anställning där istället. Visserligen lär jag få sämre lön, men förhoppningsvis andra förmåner och framförallt en tryggare anställning. Det kan det ju vara värt.

På lördag skulle jag ha åkt till Mariestad för att fira Åsa som fyller 30 imorgon, men istället får jag jobba. Det är beordrat övertid, så jag ska jobba hela lördagen, precis som en vanlig arbetsdag. Det är andra övertidslördagen den här månaden. Jag hoppas verkligen att det visar sig på lönen sen. Det blir ju nästan inget ledigt alls, och jag undrar om det är värt det. Men jag ställer upp, såklart. Inte för att vi har så mycket val, men ändå..

Allvarligt talat! Ju mer jag tänker på det, desto mer sur blir jag. Nu har jag bara en kvart på mig innan jag ska till jobbet, så jag får försöka fatta mig kort.

Vi ska få barnens rum omtapetserat. Förra veckan ringde målarna och sa att de skulle komma på tisdag, idag alltså. Bra. De skulle komma mellan sju och åtta (uff!). Nå, jag gick upp före sju för att vara beredd när de skulle komma. Halv åtta ringde de och sa att de skulle bli lite sena, men de skulle vara här inom 20 minuter.

Jovisst. Kvart över åtta ringde jag förskolan och förvarnade att vi kanske skulle bli sena eftersom hantverkarna inte hade kommit än. Fem minuter senare dök de upp. Jag gjorde genast i ordning barnen för att gå till förskolan. Målaren sa att de också skulle gå snart igen, för de var tvungna att hämta lite grejer. De fick reservnyckeln, utifall jag inte skulle hinna hem igen.

Jag lämnar barnen (hann i tid!) och går hem igen. På väg hem möter jag målarna, på väg bort. Kvart över nio är jag hemma igen. Tio över elva(!) dyker målarna upp igen. De stänger in sig i barnrummet, sätter på musik och börjar arbeta.

Tjugo minuter senare kommer de ut och säger att de är klara för idag!

De har bara spacklat! Det är ALLT de har gjort där inne! Vi kommer inte kunna använda barnrummet förrens de är klara och de ska komma tillbaka IMORGON! (Vem vet om de blir klara då??) Var ska barnen sova? Uppenbarligen inte i sitt rum i alla fall.

Åååååh, vad jag blir arg! Ska det verkligen gå till så här? Hade Tommys bror tapetserat åt oss, då hade han garanterat varit klar på en halv dag och de där målarna var TVÅ stycken och har jobbat i 2*20 minuter och anser sig vara färdiga för idag!

AAAAAAAARRRGH!

Helt sanslöst! Jag visste det! Det är alltid så! Bara några dagar efter att vi fått barnens nya regnkläder så hittar jag Vanjas regnbyxor! Jag VISSTE DET! Det är så typiskt! Åååååååååh, så irriterande!

Nu ska jag bara hitta hennes mössa också.

Det är fortsatt dåligt med uppdateringar från mitt håll. Jag har inget annat än jobb att skylla på, men det kanske inte är en så dålig ursäkt.

Jobbet flyter på som vanligt, så om det finns inte så mycket att säga om, förutom att jag hoppas få vara kvar länge.

Barnen har varit sjuka här hemma. Tommy har vabbat nästan hela veckan. De har haft feber, hosta och snuva, de små stackarna. Lukas var först ut med febern. Han hade nästan 39 grader tisdag morgon. Där fick vi förklaringen till varför han hade varit så kinkig de senaste dagarna och sprungit upp mitt i natten och kommit in till oss. Så höll han på mer eller mindre hela veckan, för övrigt, vilket resulterade i att min sömn blev minimal. Tommy stördes som vanligt inte av nattligt spring. Det krävs mycket för att HAN ska vakna.

Senare i veckan så insjunknade även Vanja i feber, så även om Lukas var bättre i slutet av veckan så fick de vara hemma hela veckan ut i alla fall. Det märktes i alla fall att barnen var sjuka här hemma. I onsdags eller torsdags, jag minns inte riktigt vilken dag det var, men antagligen torsdags, då var barnen så medtagna att de frivilligt gick och lade sig, de bad till och med att få gå och lägga sig, redan klockan fem! Halv sex sov de som stockar och de sov faktiskt hela natten! Det har aldrig hänt förut, att de lagt sig så tidigt. Jag var osäker på om vi skulle låta dem lägga sig så tidigt, men de orkade ju inte vara uppe så det verkade inte vara någon större mening med att tvinga dem. Det gick ju bra också.

I torsdags fick jag veta på jobbet att det skulle vara övertid på lördagen. Det var frivilligt, på sätt och vis, men inte så mycket för oss som var inhyrda. Visst hade man kunnat säga nej, men det kändes inte som att vi hade så mycket val, så jag kryssade i "ok"-rutan på lappen. Jag hade ändå inte något emot att jobba övertid, förutom att jag gick miste om en massa sömn. Vi jobbade lika länge som en vanlig arbetsdag, så helgen jag fick blev helt enkelt söndagen (idag). Dessutom var vi barnvakt på kvällen åt barnens kusin, så kvällen blev både intensiv och lång, i alla fall för barnen. De kom inte i säng förrens halv tio och slocknade omedelbart.

Tommy lät mig sova länge idag, vilket jag verkligen uppskattade. Klockan elva gick jag upp och till min förvåning var jag inte sist upp! Vanja låg fortfarande och sov! Jag gick och väckte henne, så hon vaknade kvart över elva och det är nog det längsta hon någonsin har sovit. Lukas däremot var uppe klockan sju, som vanligt..

Tommys mamma var i Ullared och handlade i veckan. Hon köpte med regnkläder till barnen, så nu spelar det ingen roll att vi inte hittar Vanjas regnbyxor längre. Men det retar mig fortfarande att vi inte hittar dem. Jordgubbsmössan är fortfarande borta också och den saknar vi verkligen.

I övrigt så finns det inte så mycket mer att säga. På tisdag ska de tapetsera om barnens rum, så vi måste fixa i ordning rummet på måndag och såklart jobbar jag kväll nu, så det är en av oss som får fixa själv, tyvärr. Jag och Tommy kommer knappt ens se varandra under veckan. Men det ordnar sig väl.

En sak till kan jag säga. Jag har fullt upp med bloggen i övrigt. Jag håller på och kopierar över alla mina gamla inlägg från Zoomin. Det är flera års inlägg (från 2006) och jag vill ju ha kvar alla. Snart kommer Zoomin stängas ner, men man vet inte när, så jag har ingen aning om hur mycket tid jag har på mig att rädda mina inlägg. Men jag kämpar på och försöker få med alla inlägg. Jag skulle sakna dem om de försvann.