Igår var det en diskussion på Google+ om inkomstskillnader och huruvida de ökar, minskar, står still och om det spelar någon roll, egentligen. Jag deltog inte i diskussionen, men jag följde den med intresse. Ekonomi intresserar mig, som de flesta som känner mig vet. Som min sambo vet så är jag nästan manisk när det gäller pengar.

Jag har i olika perioder i livet haft det lite tuffare ekonomiskt. Inte så att jag skulle kalla mig fattig, men hade jag inte haft hjälp och stöd av familj och vänner så hade det kanske gått dithän. Jag har fått låna pengar av mamma, pappa, faster Annika och av farmor och farfar när livets realiteter slog ner. Dessa pengar har jag naturligtvis betalat tillbaka, men det tog tid. Hade jag lånat dessa pengar på en bank hade livet kanske sett helt annorlunda ut..

Men jag har tjänat dåligt med pengar på vissa jobb och bra med pengar på andra. Efter vissa hårda lärdomar från mitt förra förhållande så bestämde jag mig för att aldrig mer vara utan en buffert. Min sambo suckar säkert åt mig ibland (Finansministern som de kallar mig på hans jobb), men jag sätter upp hårda ekonomiska mål för oss. Både normalt sparande och amorteringar på lånen. Jag har som absolut målsättning att vi ska vara skuldfria och det inom en överskådlig framtid.

Just nu tjänar vi båda bra. Okej, visst, vi är inte "högavlönade", men i mina ögon så tjänar vi väldigt bra. Vi har varit nere på extremt låga lönenivåer (14000 före skatt, och det på heltidstjänster!) och klarade oss så det gick runt, om än inte mycket mer. Nu går vi runt, vi sparar och vi amorterar dessutom extra. Det går bra för oss, helt enkelt.

Jag tror dock att en del av vår tur beror på oss själva. Vi sätter mål och vi anstränger oss för att det ska bli så. Titta bara på vårt hus. Vi har köpt hus för 2.2 miljoner. Det är sjukt mycket pengar. Men vi tänker betala tillbaka dem. Vårt mål är att betala av huset. Många verkar tänka tvärtom; att ett hus inte ska betalas av. Men vad de inte tänker på är att ju mer man betalar av, desto billigare blir boendet. Ju fler år som går, desto mer pengar kommer vi ha över. :)

Jag hade egentligen velat svamla lite till (jamen, vad fan, klockan är sex på morgonen, man kan inte begära att jag ska vara sammanhängande eller vettig då) men klockan närmar sig halv sju och det är dags att börja jobba.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...