Är det bara jag som "ser" mer, eller skrivs det verkligen mer och mer om barnmisshandel? Jag tycker att under det senaste året så har det skrivits artikel efter artikel om föräldrar som misshandlar sina barn, ibland till döds. Nu senast, (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1902730.ab) handlar det om ett ungt par som lät sin bebis svälta till döds medans de glodde på TV, spelade dataspel och "bara slappade".

Hur kan man göra något sådant? Har man en  bebis så kan man ju inte bara koppla bort alla tankar på den och låta den ligga, fastspänd, i spjälsängen i åtta dagar!! Mamman säger att hon lade en nappflaska bredvid barnet för hon trodde att han sov. Bebisen i fråga blev bara fem månader gammal.

Det verkar inte finnas någon förklaring till dessa grymma människors beteenden. Hade de varit narkomaner så hade man kanske kunnat ana att något sådant skulle kunna hända, men det står det ingenting om. De har bara... struntat i bebisen och.. låtit den svälta ihjäl.

Enligt uppgift så vägde barnet bara 4.5 kilo när de hittade honom. Man tycker att någon borde ha sett något! Någon borde ha reagerat. Någon borde ha förstått...

Man kunde tro att ett barn som är med sina föräldrar ska vara tryggt. Ett litet barn är beroende av sina föräldrar, eller andra vänligt sinnade människor, för att kunna överleva. När föräldrarna kan göra något så här otäckt mot sitt eget barn.. Nej, jag blir helt matt och gråtfärdig. Hur kan man göra ett barn så illa?

Men tyvärr verkar det som att det är många som inte har någon mental spärr mot att göra illa barn. Tidningarna skriver allt oftare om barn som misshandlats till döds eller "bara" tills de fått men för livet. Barnagan i Sverige ökar. Är klimatet så att det är mer accepterat att slå sina barn igen?

En mycket skrämmande utveckling. En utveckling jag inte vill vara med i. Jag tänker beskydda min dotter så gott jag kan och aldrig tänker jag göra henne illa. Jag är ju hennes mamma. Mammor ska inte göra sånt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...