Packandet pågår för fullt. Jag tror att vi är uppe i 45 kartonger och tre, snart fyra, väskor. Plus en påse. Hela datarummet är fullt med kartonger och resten av lägenheten börjar se allt tommare ut. Tavlorna är borta från väggarna och snart finns det inga gardiner kvar. Inte för att det någonsin har funnits gardiner i alla rum, men nu ska det snart inte finnas några alls. Vi slänger saker hela tiden, känns det som, men ändå är det hur mycket som helst kvar.

Jag var iväg en sväng idag och kastade (skänkte) lite kläder till UFF eller nån annan organisation. Svårt att säga vilken, eftersom det finns tre containrar för klädinsamling, men alla tre var överfulla och det stod hela berg av kassar med kläder framför dem. Jag ställde också mina kassar framför. Det spelar mig ingen roll vilken insamling som får kläderna. Huvudsaken är att man blir av med dem.

Det är konstigt. Jag tänker hela tiden att "på lördag flyttar vi", men det känns som att det inte riktigt har fastnat i huvudet än. "Vi flyttar på lördag. Kommer aldrig mer komma tillbaka hit". Men tanken får inget riktigt grepp. Det är som att allt som måste ordnas blockerar tanken från att stabilisera sig och orsaka någon reaktion. "Vi flyttar på lördag." Tanken hade lika gärna kunnat vara "vi ska äta kotletter på lördag". Hm. Nå, när lördag väl kommer, då kommer jag nog fatta fullt ut att vi faktiskt flyttar.

Jag ringde vårdcentralen imorses. Jag ringde nån gång vid nio-tiden och fick telefontid tjugo i elva. Suck! Det blev inget gjort på hela förmiddagen på grund av det. Nå, kanske lite överdrivet, men det blev faktiskt inget gjort. Brorsan ringde tjugo i elva. Precis när min telefontid till vårdcentralen var. Typiskt! Jag stressade på samtalet och avslutade fort och väl var väl det. Två minuter, om ens det, efter att vi lade på så ringde de upp från vårdcentralen. Jag tänkte åka in och kolla mina revben och min vänsterhand, men självklart hade de inga tider förrens om två veckor. Eftersom vi inte är kvar här då så lär jag ju inte ta den tiden. Nå, jag ringde till vårdcentralen i Alingsås istället. Hurra! säger jag bara. Där har de inte det här dumma systemet att man ska ringa för att beställa en telefontid då de ringer tillbaka, utan här fick man prata med en människa direkt. Yes! Underbart. Jag förklarade att vi flyttar till Alingsås på lördag och beskrev mitt "problem" med revbenen och även vänsterhanden och fick en tid att kolla upp det på. 17:e mars. Perfekt.

Nu kanske man kan få reda på vad det är för konstigt med mina revben. Förutsatt att de ser likadana ut om två veckor, förstås... Annars får man väl bara vara nöjd med att de har återgått till normalt tillstånd.

Imorgon ska jag ringa till BVC i Alingsås och skriva in Vanja. Hoppas de har någon mammagrupp där som man kan få hoppa på. Det vore trevligt. :)

Ett orosmoment däremot, det är lägenheten. Än så länge är den inte uthyrd och visst, det har inte gått lång tid, men det skulle verkligen lugna oss här hemma om man fick veta att från och med det och det datumet så är lägenheten uthyrd och vi behöver inte betala dubbla hyror. Som det är nu så kommer vi vara helt panka när vår uppsägningstid har gått ut om vi inte får lägenheten uthyrd. :/

Men jag tror att jag ska sätta upp en lapp på ICA och meddela alla att en lägenhet på vår gata är ledig och se om någon nappar. Det skulle verkligen vara skönt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...