Hmpf! Vi tittade på en film här ikväll, lite till och från, så vi såg inte hela. Den hette "Mamma vid 16" och handlade, chockerande nog, om en tjej som blir gravid och får barn när hon är 16 år. Det var väl en bra film, egentligen, men jag har lite svårt för såna här övermoraliserande filmer.

Självklart är det dumt att bli gravid när man är 15 och det är knappast många som går in för att bli det då, men man kan ju vända fokus lite grann bort från pekpinnarna om hur dumt det är.

Min syster fick barn när hon var 17 och det var knappast planerat, men har hennes liv gått åt skogen för det? Naturligtvis inte. Har det varit tufft? Javisst. Ångrar hon det? Skulle inte tro det.

Mamman i filmen, det vill säga mormodern till barnet, var otroligt knepig. Hon gick med på att dottern skulle få behålla barnet, men endast om hon gick med på att mamman skulle uppfostra barnet som sitt eget. Det är ju sjukt! Varför skulle man gå med på något sådant? Varför skulle man kräva något sådant?

Ja, sen hade de ett kapitel i filmen också som handlade om att informera alla andra unga tjejer om riskerna med sex, för självklart hade alla i hela skolan sex. Den här unga mamman fick träda fram i aulan tillsammans med en massa andra unga mammor från nån slags mammagrupp och de fick allihop berätta om hur svårt livet blir när man blir gravid så ung. Det var berättelser om hur de hade blivit utslängda hemifrån, hur pojkvännerna vägrade tro på att barnet var deras etc, etc, etc.

Ja, ja, JA, vi har förstått! Lägg av nu! Visst blir livet tuffare, men snälla nån, världen går inte under för det. Man riktigt kände hur de som har gjort filmen vill skrämma slag på alla ungdomar. Visst är det bra att de tänker sig för och självklart ska man inte ha sex om man inte är beredd på att ta det ansvar som krävs om det nu skulle bli en bebis, men hur många lyssnar på pekpinnar och predikningar?

Värst av allt var slutet.

Man trodde att den här unga tjejen hade fixat det. Hon älskade barnet och tog hand om honom och var stolt över honom. Men vad gör hon då? Hon adopterar bort barnet! Till sin lärare! Man sitter bara där och stirrar och tror inte sina ögon. VARFÖR DÅ?

Jo, för det "var det rätta". "The right thing to do". För vem då? Men det hade de tänkt på, filmskaparna. De visade en snutt från framtiden, då pojken skulle börja dagis/förskola. Han trivdes såååå bra hos sina föräldrar och hade sååå bra kontakt med sin biologiska mamma och allt var sååååå bra.

Jädra skitfilm.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...