Blä, för den här natten. Jag tror att jag kanske har sovit tre timmar. Eller så är det bara två. Lite är det i alla fall.

Först var det svårt att somna på kvällen eftersom vi hade ett underbart åskoväder här. Jättemysigt och så, men jag har svårt att somna när det är ljust i sovrummet, vilket blixtrarna ordnade. Nåväl, efter ett tag så somnade man ju i alla fall, men det var inte länge jag fick sova. Halv två vaknade Vanja och skrek. Det var bara att gå upp och fixa i ordning välling och byta blöja. Det var inte så jobbigt, för jag är ganska van vid att gå upp en gång på natten och göra välling och sånt. Desto jobbigare var det att hon inte somnade om. Tio över två fick jag göra en ny flaska välling och till min förvåning så drack hon upp den också! Så mycket äter hon aldrig på nätterna annars! Aldrig! Men tydligen så var hon jättehungrig i natt, trots att hon hade ätit jätteduktigt vid middagen och allting, något som hon inte alltid gör annars.

Efter den andra flaskan välling så somnade hon äntligen om. Då var klockan närmare tre. Men somnade jag? Nej. När väckarklockan ringde halv sju så hade jag fortfarande inte somnat.

Men märkligt nog så somnade jag ganska snart efter att Tommy hade gått upp. Men det höll inte i sig länge. När det var dags för Tommy att åka, vad händer då? Jo, Vanja vaknar. Som en zombie släpade jag mig upp och fixade välling, igen, och bytte blöja. Efter att ha druckit två flaskor välling på natten så var blöjan ganska full. Hua. Undra på att hon var missnöjd. Så snart Vanja hade druckit upp så lade jag henne igen. Jag tänkte INTE gå upp. Jag är osäker på hur mycket klockan var, men den borde ha varit kring halv åtta eller nåt sånt. Jag fick dock inte ligga länge. När klockan var nio var det omöjligt att fortsätta hoppas på att Vanja skulle somna. Jag vet inte ens om hon sov något alls, men hon var i alla fall tyst till en början med. Hon kan ha lekt i sängen eller något. I det tillstånd jag var i morses så brydde jag mig faktiskt inte. Huvudsaken var att jag fick sova lite till.

Men naturligtvis så fick jag inte sova. Jag kanske hade kunnat somna. Kanske. Men så ringde telefonen. Felringning. Killen som ringde bad massvis om ursäkt, kanske min morrande zombieröst sa honom något om att ringa till mig så tidigt på morgonen. Typ åtta.

Blä.

I helgen måste jag få sova ut. Måste! Annars kommer den grinigaste Nea som världen någonsin har skådat komma fram. Och det vill vi inte.

Jag har tänkt mycket på pengar, budget, buffert och lån det senaste. Tommy fick löneförhöjning nu i september eftersom han har jobbat ett halvår. Han fick hela 600 kronor i höjning! Det är 100 kronor mer än vad vi hade trott. Ja, naturligtvis är det före skatt, men många bäckar små bidrar alla till en bättre ekonomi.

Vidare så har vi upptäckt att vi inte lägger så mycket pengar på bensin som vi hade räknat med i budgeten. Nästa månad är sista månaden vi betalar för bredbandet till Telia. Eftersom vi har bredband i hyran så är det onödigt att betala till Telia också, så därför har vi sagt upp det. Det ger 300 kronor till.

Idag upptäckte jag att våra försäkringar hos Folksam är lägre än vanligt. Jag ringde och kollade med dem så att det inte var något som hade blivit fel, och det var det som tur inte. Det har tydligen gått ytterligare ett försäkringsår, så nu är bilförsäkringen billigare. Man tackar.

Vi försöker också sänka våra matkostnader tillbaka till de nivåer vi låg på innan. Det går sådär, men sålänge man försöker så har man chans att lyckas. Målet kanske är lite högt satt med tanke på att matpriserna har stigit ganska mycket det senaste, men det kan gå.

I januari kommer vi dessutom få ökade inkomster. Dels så får vi ett barnbidrag till och dels så kommer jag inte kunna ta ut några garantidagar längre utan bara SGI-dagar, vilket kommer ge 2000 kronor mer i månaden, under förutsättning att jag tar ut lika många dagar som nu, och det tror jag att vi kommer göra.

Så med allt detta i åtanke så har jag gjort upp en ny budget. Om våra utgifter inte ökar särskilt mycket (hyran kommer att höjas vid nyår, men hur mycket, det vet vi ju inte) så kommer det innebära att vi istället för att ligga på +/-0, som vi i princip gör nu, så kommer vi att ha möjlighet att börja spara och spendera pengar helt plötsligt.

I dagsläget gör vi varken det ena eller det andra eftersom vi måste få dagarna att räcka.

Det innebär i sin tur att vi äntligen kommer att kunna börja bygga på vår buffert igen. Det här kanske jag redan har sagt, men ändå. Vi vill ha en buffert för två syften:

• Skydd mot oförutsedda, oväntade och större utgifter.
• Möjlighet till handpenning när det är dags att köpa hus.

Jag har delat upp buffertmålen i mindre delmål. Första delmålet är att komma upp i 10 000 kronor. Nästa är 15 000, sen 20 000 och därefter det stora målet: 50 000. Det är lättare att spara och ha ett mål att se fram emot om målet är uppnåeligt och det blir det med delmål. Då ser man framstegen istället för hur långt det är till huvudmålet.

Jag pratade med mamma i helgen om buffert. Hon oroade sig för att de svenska bankerna skulle gå i konkurs, så som vissa banker har gjort i USA. Jag sa att det är ganska osannolikt att svenska banker skulle gå i konkurs, och även om de gjorde det så har staten nån garanti så att man får ut sina pengar i alla fall, upp till 250 000. Jag sa också att det är ganska få personer som har 250 000 undansparat på banken (och de som har det är ganska välbeställda överlag), men som vanligt så var mamma tvungen att säga emot. Hon menade på att folk har mer pengar än vad man tror. Jag tror snarare att det är så att hon tror att folk har mer pengar än vad de faktiskt har. Jag känner två personer som har så mycket pengar (och mer därtill). Två. Hur många jag känner som inte har det, det kan jag inte ens räkna.

Nåväl. Mamma var övertygad om att gamla gubbar och kärringar på bingon (såklart) var jätterika. Nå, om de nu har så mycket pengar som mamma vill få det till, då är det antagligen för att de har sparat under hela sin livstid. Mamma kontrade med att hon minsann har levt länge också och hon har inga pengar undansparat på banken.

Då kunde jag inte hålla mig, utan svarade att det helt enkelt berodde på att hon saknar sinne för ekonomi.

Ärligt talat; hon klagar jämt över hur lite pengar de har, men enda anledningen till att de har dåligt med pengar är för att de inte kan hantera dem. Hade de tagit till sig mina råd och tips (och jag har gett dem många) så hade de kunnat spara i alla fall en tusenlapp i månaden. Men det gör de inte och det är deras val.

På forumet däremot, där verkar det vimla av folk som har mycket pengar undanstoppat på banken. Någon ställde en fråga häromdagen om hur stor buffert folk har och flera svarade att de har 1/2-1 miljon i rena besparingar. Men det har jag lite svårt att tro. Eftersom de flesta svarar anonymt så har jag en känsla av att de bara vill låtsas ha massa pengar, fastän de egentligen inte har det. Sådant är lite roande, måste jag säga.

Men nån gång tror jag faktiskt att vi kommer ha så mycket pengar som folk skryter med. Med våra låga löner så har vi det ändå gott ställt och även om vi inte vadar i pengar eller kan köpa kläder varje månad och såna saker så har vi allt vi behöver. Tänk då hur mycket pengar vi kommer ha när jag börjar jobba igen. Gosh.

Men å andra sidan kanske vi inte kommer ha så mycket mer pengar över då. Vi kanske har köpt hus då och lägger in en stor del av pengarna på amortering på lånen. Amortering är ju en sorts sparande också. Men man ska ju inte amortera mer än vad man har råd med, förstås. Det kan vara bättre att amortera mindre per månad och sen lägga in större summor som extra inbetalningar om man är osäker på hur det kommer att gå ihop.

Men allt det här ligger, för vår del, långt in i framtiden. Ja, inte sparandet förstås, det ska vi börja med så snart vi kan, men det andra. Förhoppningsvis kommer marknaden se bättre ut (för vår del) när vi väl börjar titta runt ordentligt efter hus. :)

Roligaste händelsen idag, trots att klockan bara är halv tio:

Min mobil ringde!

Okej, det låter inte som något roligt, men vänta tills ni har hört allt. Det ringde bara typ två signaler och sen lade vederbörande på. De enda personer som brukar göra så är Tommy och min lillebror och Tommy har inga pengar att ringa för just nu, så då antog jag att det var lillebror.

Men det var det inte. Det var ett helt okänt nummer för mig och dessutom var det utländskt! Så jag googlade på landsnummer och fick upp ett svar.

Somalia!

Har de ens telefoner där? :D Antagligen kom de på direkt att de hade slagit fel nummer, och tur var väl det. Jag undrar vad jag skulle ha sagt om någon från Somalia var i andra änden av tråden.

Puh, vilken lättnad! Tommy laddade hem ett recovery-program och har lyckats föra över bilderna till laptopen istället. Gud, vad skönt! Nu ska vi bränna ut dem på CD och antagligen lägga över dem på lite fler ställen också. Man kan inte ha för många backuper.

Jag hade laddat hem ett annat recoveryprogram som jag började köra i fredags. Men det gick såååå långsamt! Det berodde i och för sig inte på programmet, utan på att jag inte har någon USB 2-port.. men ändå. Det gick i tre dygn och letade igenom hårddisken. Ja, ni hör vad jag säger; tre dygn. När den var uppe i 88%, då kom det upp en ruta om att programmet hade stött på ett problem och måste avslutas. Typiskt! Men sen körde vi programmet på Tommys laptop istället och där gick det mycket fortare. Men då stötte vi på nästa problem. För att faktiskt kunna använda programmet så var man tvungen att köpa det.

Jaha, tack för den, säger man då. Vad var det då för mening med att det ens fanns som möjlighet att ladda hem det? För att retas?

Men som tur var så hittade Tommy ett annat program som funkade mycket bättre. Nu ligger bilderna på hans dator. Jag tänkte nästan säga "i tryggt förvar", men en dator är uppenbarligen inte något tryggt ställe, så jag väntar med att säga att de är i tryggt förvar tills vi har bränt ut dem.

Nu när bilderna är räddade så vill jag rädda lite andra saker också. Alla barnfilmer, exempelvis. Jag hade ju ordnat ett riktigt stort bibliotek med lämpliga barnfilmer som jag tänkte att våra barn ska titta på istället för det där skräpet som görs nuförtiden. Men det lär vi nog få bränna ut allteftersom. Hela grejen med den externa hårddisken är ju att den är mycket större än någon annan hårddisk. Vi kan inte bara flytta över allting vi har på den till en annan disk. Det får helt enkelt inte plats.

Sen har vi ju all musik... Men hur vi ska kunna rädda den, det förstår jag inte. Kanske om vi kunde låna någon annans hårddisk och lägga över den på och sen formatera våran (och hoppas på att det löser problemet med den) och sen föra tillbaka filerna. Men det är väldigt bökigt.. Men jag skulle verkligen sakna musiken om den försvann. Det är inte så lätt att bara ladda ner igen heller. *suck* Nåja, vi får väl se hur det går.

Huvudsaken är att fotona är räddade.

*puh*