På en blogg jag läser (http://www.hillevi.nu) så har en debatt brutit ut. Bloggaren i sin tur läser tydligen en annan blogg med nån brud som heter Belinda. Vad jag förstår är denna Belinda någon slags.. kändis? Jag vet inte, nåt är hon i alla fall. Hur som helst så har Belinda skrivit på sin blogg om att hon drack "vääääldigt mycket rödvin" när det var en massa barn omkring. Inte något barnkalas, har hon poängterat i efterhand, men det var i alla fall massa barn där. Detta har Hillevi reagerat emot och ifrågasatt. Hillevi i sin tur har tydligen haft en alkoholiserad förälder (om jag hänger med rätt här) och är av den bestämda åsikten att barn och alkohol inte går ihop.

Nu kommer det riktigt "roliga".

Hillevi har alltså, på sin blogg, kommenterat något som Belinda skrev på sin blogg. Belinda i sin tur har kommenterat att Hillevi har kommenterat henne och är lite putt över kritiken. Nu har Hillevi kommenterat Belindas inlägg på sin blogg och Belinda har, igen, kommenterat detta på sin blogg.

Rena rama såpoperan.

Hillevi och Belinda har båda var sin krets med trogna läsare och dessa läsare hejar på "sin" bloggare och klankar ner på den andra bloggaren och dennes läsare.

Lite komiskt är det. Och lite tragiskt.

Mitt inlägg i debatten, helt anonymt (för jag betvivlar att vare sig Belinda eller Hillevi ens vet om att jag existerar) och antagligen helt onödigt är:

Barn och alkohol går inte ihop. Så heja Hillevi. =)

Jag själv råkar vara nykterist, ett val som inte grundar sig på hemska barndomsupplevelser med alkoholiserade föräldrar, någon religiös uppfattning (vad har religion med alkohol att göra överhuvudtaget?) eller någon annan sektmentalitet. Jag har aldrig smakat på alkohol. Alls. Jag har aldrig haft lust. Jag har sett vad alkohol gör mot folk (långt efter mitt beslut, kan tilläggas) och det är absolut inget jag känner att jag behöver uppleva.

Så jag tillhör den gruppen "tråkiga, präktiga mammor" som, tydligen, ger upp sitt liv och sina intressen så fort de får barn. Den åsikten har jag sett uttryckas i debatten och vissa anser att man måste fortsätta leva precis som vanligt, det vill säga med vilda fester, shoppingrundor och Bob vet vad, trots att man har fått barn.

... bortsett från att jag aldrig har druckit då.

Nå. Själv anser jag inte att jag har gett upp något av mitt liv bara för att jag har blivit mamma, men det är klart att man har ett ansvar. Jag antar att om jag hade druckit alkohol så hade jag nog varit noga med att antingen låta bli eller i alla fall inte dricka mig full/berusad. Men eftersom jag aldrig har druckit, och antagligen aldrig kommer göra det heller, så kommer den frågan förbli ren spekulation. 

Jag googlade lite på både Belinda och Hillevi. Hillevi är, snart, 43 år gammal. Belinda är 34 år. Alltså.. i den åldern.. kalla mig löjlig eller vad ni vill men.. i den åldern.. varför festar man då? Som jag skrev i ett inlägg för bara några dagar sen, så tröttnade jag på att festa redan när jag var 20! Det ger mig liksom ingenting. Så därför undrar jag vad dessa (ja, inte Hillevi då, eftersom hon, såvitt jag förstår, inte dricker) människor får ut av sitt festande. Vad är det som är så viktigt med alkohol att man måste visa att "jag minsann dricker, trots att jag har barn, jag är inte tråkig!" Om jag förstod Belinda rätt på hennes blogg så anser hon att hon har ett ansvar att vara en förebild för unga tjejer, och det ansvaret axlar hon genom att dricka och visa.. uhm.. nåt. Att man inte behöver sluta med sitt vilda partyliv trots föräldraskap, kanske? Äh, jag fattar inte.

Men så är jag ju en sån där präktig morsa också. :)

And I like it! :D

Tillbaka till alkoholdebatten. Barn ska inte behöva se vuxna dricka och bli fulla. Jag har aldrig, någonsin, sett någon av mina föräldrar full eller ens lullig. Det är jag väldigt glad över. Finns det något pinsammare än lulliga vuxna? Skulle inte tro det. Jag tror säkert att mina föräldrar någon gång under min uppväxt har varit fulla, men aldrig inför oss barn. Tack och lov. Det närmaste jag har sett mina föräldrar och alkohol tillsammans, det är när pappa tar nån öl till maten eller när vi grillar. Och det är okej. För det blir aldrig mer än så.

Det... är respekt.

Nu dröjer det nog inte länge innan man kan springa barfota ute. I flera dagar har vädret varit soligt och fint, värmen har kommit och blommorna slår ut. Vanja har varit ute och gungat flera gånger och hon verkar tycka att det är roligt. Idag fick hon till och med krypa på gräset en kort stund. Det var så komiskt att se! Först vågade hon inte röra vid gräset med händerna. Det kändes antagligen udda med gräs istället för golv, men efter ett tag så vågade hon sätta ner händerna och krypa. Men jag säger då det, man får vara med mycket mer när man är ute med flickan. Allt, och då menar jag verkligen allt, försökte hon stoppa i munnen. Gräs, löv, pinnar, jordklumpar.. You name it. Men jag var påpasslig och inget av det hamnade i hennes mun, till Vanjas förtret.

Det är så roligt att sommaren närmar sig. Även om det inte riktigt stämmer så tänker jag att det här blir Vanjas första sommar. Den förra sommaren var hon ju så att säga inte riktigt medveten om. Det finns så mycket för henne att upptäcka, så mycket att göra, så många upplevelser att erfara. Det är roligt att tänka på.

Med tanke på det fina vädret så lägger jag upp lite fina vårbilder. :)