Hurv!

Alltså, idag har jag varit på BVC för kontroll av Lukas. Han växer som han ska, tackar som frågar. Egentligen skulle jag varit inne förra veckan, men jag hade glömt att skriva upp tiden i almanackan så därför missade jag den tiden. Jag ringde och talade om som det var och fick en ny tid idag. 67 cm lång är han nu (på ett ungefär, han ville inte bli mätt idag) och 7290 gram väger han.

Men det var inte det som var hurvet. "Hurvet" kom senare. Det är alltså sjukt varmt ute idag, så jag beslöt mig för att gå till ICA efter BVC och köpa något att dricka på vägen hem. Sagt och gjort, jag köpte en Sprite till mig och äppledryck till Vanja. Vi satte oss på bänken vid bordet utanför ICA så att Vanja fick dricka upp innan vi började gå hem. Det är under tiden vi sitter där som hurvet kommer.

En mamma kommer gående med en barnvagn, en syskonvagn precis som vår, och ett litet äldre barn, kanske fyra år, på en trehjuling. Sammanlagt tre barn alltså varav äldsta kan ha varit fyra, men möjligtvis bara tre, och det yngsta några månader äldre än Lukas. Jag skulle gissa på kanske 7-8 månader.

Mamman parkerar vagnen bredvid mig och ropar till sig det äldre barnet, en flicka för övrigt, som får parkera sin trehjuling bredvid vagnen. Sedan tar mamman upp plånboken och går in på ICA för att handla.

*konstpaus*

Ensam!!

Hon lämnar alltså sina tre barn, ensamma! utanför ICA medan hon går in och handlar. Jag vågade ju för fan inte gå därifrån! Tänk om 3-4-åringen bestämde sig för att cykla ut bland bilarna? Tänk om någon annan bestämde sig för att ta barnen i barnvagnen? Jag satt ju med hjärtat i halsgropen ända tills hon kom ut igen. Sen vågade jag gå hemåt.

Men fy sjutton alltså! Jag hade aldrig, aldrig, ALDRIG vågat eller velat lämna mina barn ensamma utanför affären. Det kan ju gå hur illa som helst. Nej, usch. :S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...