-20 grader ute! Jag gillar vinter, men -20 är liiiite för kallt för mig. I alla fall när nere i söder. I Umeå var det väl inga problem med -20 (herregud, jag gick ju för sjutton hem från jobbet en gång i -35! Fast det var kallt..) men här är -20 hiskeligt kallt. I vanliga fall hade jag bara konstaterat "det är kallt ute" och sen nöjt mig med det, men idag måste jag ju ut i det också! Helt ofrivilligt. Blä.

Jag har fått en kallelse från Folktandvården om att vi ska på 1-årsinformation med Lukas. Jag trodde vi skulle till Carema, som vi gjorde med Vanja, men tydligen inte. Jag måste in till stan! Suck! Först ta bussen alltså (och hoppas på att den kommer), åka in till stationen och sen gå därifrån. Jag har aldrig varit där, jag har aldrig gått dit, jag har ingen aning om hur lång tid det kan tänkas ta att gå.. Allt känns bara sämst. Jag skulle ha ringt till dem förra veckan och frågat om jag verkligen skulle dit, eftersom vi är skrivna på Carema, men jag glömde bort det och det är ju lite sent att ringa samma dag man ska dit, tycker jag.

Som om det inte vore nog så har de senaste två nätterna varit hemska. Natten till igår började illa med att Vanja vaknade upp och grät. Hon hade drömt mardrömmar, stackarn. Sen vaknade Lukas flera gånger och vägrade somna om innan han hade fått välling. Två flaskor välling drack han på natten! Han som har klarat sig utan att vakna på natten jättelänge nu. Nåja, förhållandevis jättelänge, alltså. Natten till idag; likadant. *suck* Så jag är trött, trött, trött och har inte alls någon lust att bege mig ut idag. Men något större val har jag ju inte..

Anledningen till att Vanja drömde mardrömmar förresten.. Det vet jag nog vad det berodde på. I lördags åkte vi nämligen iväg till ICA och handlade. Vi skulle ha gjort det på fredagen, men Tommy var så trött när han äntligen kom hem att vi beslöt oss för att handla på lördagen istället. Detta alltså trots SMHIs varningar om att stanna inne. :) TILL ICA gick ju bra. Inga problem alls, faktiskt. Det var när vi skulle hem som problemen kom... Strax innan man kommer hem till oss så måste man nämligen uppför en ganska brant backe. Bara där hör man ju att det inte är bra. Men det kommer mer.

Det var inte plogat. Alls.

Inne på vår gård var det plogat och fint, men på vägen till gården var det inte plogat. Märkligt, men sant.

Så. En oplogad, brant backe. Ni hör ju hur det låter. Men jag ska slänga in en knorr till. Precis innan backen börjar så är det en sväng. 90 graders vinkel, till och med. Härligt, inte sant? (Nu fattas det bara att jag skulle säga också att vi hade sommardäck också, men så dumma är vi ju inte. ;))

Ni har förstås redan listat ut vad som hände. Javisst, klart att vi fastnade och inte kom upp. Tommy fick backa, testa igen, backa, testa igen.. Vi kom inte upp. Men, som tur var så var det några killar ute och skottade snö i radhusen runt omkring. De kom och hjälpte oss. Jag och killarna knuffade på bilen, Tommy gasade. Då gick det mycket lättare. Sen fastnade vi en gång till och jag fick gå tillbaka till killarna och be om hjälp en gång till. Sen kom vi hem!

När vi skulle gå in så ville Vanja absolut hålla mig i handen, för hon var rädd, sa hon. Hon blev tydligen rädd när vi körde fast, trots att jag inte kan påminna mig om att jag eller Tommy signalerade att det var något farligt. Men hon kanske bara blev rädd ändå, eftersom bilen inte lät som vanligt när vi spann i snön.

Så antagligen var det den händelsen som resulterade i att hon drömde mardrömmar senare på kvällen. Stackars lill-tjejen. Som tur var så sov hon gott resten av natten efter att jag hade varit inne och tröstat henne.

Det är inte lätt att vara liten, minsann.

Sitter och lyssnar på Queen på Youtube och tårarna bara rinner.

Who wants to live forever? Freddy lever för evigt i våra hjärtan.

Nu är vi glada igen. Tommy har pratat med G och de vill inte alls att han ska sluta bara för att företaget han är på inte behöver dem längre. Han ska få förlängt med tre månader till (än så länge) och hittar de inget uppdrag åt honom på en gång så får han vara hemma med lön. Det gillar vi.

Nu var det ju bara kvar att jag ska få ett jobb också..

Igår fick vi reda på att Tommy bara får jobba en vecka till. Sen är det stopp. I alla fall på företaget han är på nu. Manpower har inte hört av sig alls än. Det verkar vara jäkligt svårt att ta upp telefonen och ringa ett samtal. Man kan undra om deras telefoner fungerar att ringa med, inte bara till. Det är ju så att killen i Alingsås ska prata med tjejen i Göteborg. Alingsåskillen tyckte att Tommy ska ringa Göteborgstjejen och be henne ringa honom (Alingsåskillen). Vilket Tommy har gjort, men hon har inte ringt upp A-killen. Varpå Tommy har pratat med A igen och återigen fått höra att Tommy ska ringa G så att G hör av sig till A. Varför kan inte bara A ringa till G när det är A som vill prata med G?? G har ju antagligen inget intresse av att prata med A, så att ringa A ligger antagligen låååångt ner på hennes priolista.

Så för ett par veckor sen var A jätteintresserad av att anställa Tommy, men intresset blev väl lite svalare när A fick höra att Tommy jobbade. När Tommy ringde igår till A och sa att han inte har jobb längre än nästa vecka och att han kan börja jobba redan i mars (som liksom börjar veckan efter nästa) så fick han höra av A att "mars är ljusår bort i den här branchen" för så lång framförhållning kan de tydligen inte ha. Att sen mars börjar bara om 1.5 veckor, det spelade tydligen ingen roll..

Nej, så vi får nog räkna med att Tommy är arbetslös igen efter nästa vecka. Så roligt. Han pratar om att eventuellt börja plugga och utbilda sig till något nytt, vi får väl se vad det leder till. Men ska han plugga så MÅSTE jag få ett jobb först. Annars havererar nog ekonomin. Vi har ju ganska höga fasta kostnader. Visserligen har vi en buffert, men den vill man ju inte tömma bara för att betala räkningar..

På minussidan, om än på ett lite löjligare plan, ligger också att ungarna vaknar allt tidigare och tidigare på morgonarna. Idag var vi alla uppe och påklädda före klockan sju! Så tidigt vill jag inte vara uppe! Uäääh! Stackars mig. Gnäll, gnäll. Whine, whine.

Typ.

Fast på plussidan (för det finns faktiskt en sådan också) så har vi mer eller mindre bestämt en helg med Tommys mamma då hon kan vara barnvakt. Underbart! Tommy och jag ska få en helg ensamma tillsammans! Whoho! Vi ska gå på bio, på restaurang och sen ska vi se om vi hittar på något mer. Det här måste planeras noga. Vi får inte slösa bort en ledig helg med att bara vara hemma och sitta vid datorerna. Nästa helg blir det, alltså 27-28 februari.

Ironiskt nog samma helg som Tommy blir arbetslös, så det kommer nästan bli som att vi firar det, men så är det ju inte. Det bara råkar sammanfalla. Men skönt ska det bli i alla fall.

Vem är du som är inne nu och tittar på alla mina bilder? :D Någon jag känner, garanterat, eftersom du kommer från Facebook. Se så, säg vem du är! Jag är nyfiken. :D

Jaha. Då var den här dagen förstörd då. Nä, inte riktigt, men det känns lite så just nu. Vaknade av att Vanja ropade på mig och jag är ju så där ruskigt morgontrött så istället för att gå in dit så ropade jag tillbaka "Ja? Vad är det?". Till svar fick jag "Du måste torka!".

Swosh!, så var jag uppe. Jag tog inte ens på mig nån tröja, för jag räknade med att "jaha, nu måste jag tvätta Vanjas madrass IGEN" (gjorde det häromdagen för att hennes blöja hade läckt). Störtar in i barnens rum och vad får jag se?!

Jo, Lukas står helt nakenfis i sängen, insmetad i bajs och flinar. Uäääääh! Hela sängen nerkladdad med bajs, tapeten också. Fy fan.. Det var ju bara att hiva upp ungen, in i duschen och duscha av. Det gillade han inte, men det struntade jag fullkomligt i. När han var duschad och ren igen satte jag på honom en blöja (som han omedelbart försökte ta av sig igen, som vanligt), på med body så han inte får av sig kläder och blöja igen och sen in i ungarnas rum och börja sanera. Det stank verkligen bajs i rummet, så jag fick öppna upp fönstret på vid gavel först för att inte börja kräkas.

Sen var det bara att riva ut ALLT. Sängkläder, pyjamas, snuttefilt, spjälskyddet, madrassen.. Fram med trasa och börja torka av tapeterna och sängen. Fy sjutton, alltså.

Jaja, nu kan vi ju konstatera då att det går inte ha på honom vanlig pyjamas längre. Body eller andra svårforcerade kläder krävs. Skräp också. Jädra unge.

Idag har vi varit ute i snön och lekt igen. Det har varit jättefint väder, hyfsat varmt och ja, helt underbart, helt enkelt. Vi traskade ut med ungarna på förmiddagen och drog med pulka och tefat till backen på baksidan. Jag och Vanja åkte tefat nerför backen några gånger först och Tommy letade efter något ställe att låta Lukas åka pulka på. Snön ligger ganska djup på baksidan av huset eftersom inte många rör sig där ute. Några ungar som åker pulka ibland, men det är mest vid ena backen. Jag och Vanja följde efter Tommy och Lukas efter en stund och vi pulsade på i snön, ramlade och hade jätteroligt. Jag hade fått med mig ett par termobyxor hemifrån pappa (samtidigt som vi fick med pulkan och tefatet), så jag kunde kasta mig i snön hur mycket jag ville utan att bli blöt och kall. :)

Lukas hade nog inte så värst roligt ute. Han är lite för liten för att förstå, tror jag. Tommy hade nog inte heller så himla kul. Han har ju inte kläder för att vara ute och leka i snön, så det slutade med att han och Lukas promenerade runt på gården istället.

Men jag och Vanja hade jätteroligt i alla fall! Jag gjorde en snöängel, busade massvis med Vanja i snön, jagade henne, hon ramlade, jag kom ifatt och ramlade jag också och vi skrattade och skrattade. En granne kom ut på baksidan och rökte en cigarett och hon såg ut att tycka att vi inte var riktigt kloka. Pyttsan! Visst är vi kloka och vad skulle vara fel med att leka i snön, även om man är vuxen?

Jag och Vanja åkte nerför backen hur många gånger som helst. Ett par gånger höll vi på att välta och då skrattade Vanja som mest.

När vi gick in igen var vi trötta, blöta och väldigt glada. När vi kommit uppför trappan så frågade Vanja "ska vi sova nu?". Hihi, hon var nog trött efter upptågen i snön. Det var för övrigt dags för dem att sova middag, så hon hade ju inte fel. De fick ta av sig kläderna (Vanjas kläder hade, trots full vintermundering, blivit ganska blöta), dricka var sin flaska välling och sen sov de gott.

Hoppas vi får fler såna här härliga vinterdagar innan snön försvinner!

En kul grej; Vanja, som är väldigt duktig på att prata, försöka ofta böja orden, även om hon inte vet hur de böjs riktigt. Snön blir i hennes ögon "snönnen" och det är förstås helt logiskt rätt, men ändå fel. Svenskan är inte lätt, inte. :)

Vad lustigt. Helt plötsligt får jag besök från andra sidan jordgloben. Seattle i USA. Vad vill de mig? :)