Vanja har skaffat sig två små barn. Tea och Teo heter de. Tea är Vanjas lilla flicka, ungefär lika gammal som henne eller, som Vanja själv säger, "lika stor". Teo är en bebispojke oftast. Ibland är han större än Tea och får gå till förskolan själv, men oftast får han vara minst. De är minst lika busiga som Vanja och Lukas och när de bråkar med Vanja och är jobbiga, då får jag se hur jag själv agerar, fast komprimerat till fem minuters uppvisning, ungefär. Hm. Inte helt smickrande, men säkert sant, tyvärr. Man skäms lite faktiskt.

Nåväl. Ikväll och Tea och Teo varit väldigt busiga, tydligen. De har klättrat upp i fönstret, klättrat i fåtöljerna, klättrat upp på köksbordet, gömt sig under bordet och sprungit iväg från Vanja hela tiden. Jag har fått hjälpa till och "fånga in dem" åt henne. :) Teo blev ledsen, för han ramlade på bilvägen, men bilen stannade. Tur för den rackarungen.

Roligast är att Lukas hänger på i dessa fantasilekar. När Tea har sprungit iväg från Vanja och hon springer runt och letar, då letar Lukas också. "Teeeea! Teeea!" ropar han och tittar bakom dörrar, under sängen och så vidare. Frågar man om han hittar Tea eller om hon var där, då ser han lite ledsen ut och säger "nej" och fortsätter leta. Likaså "plockar han upp" Tea (eller Teo) när Vanja gör det och bär omkring på. Det är så sött!

Det vore lite kul om Tea och Teo följer med en tid nu, istället för att bara glömmas bort fort. :)