Okej, det här är ju helt fel tidpunkt att börja blogga på. Jag borde sova redan. Helst för flera timmar sen. Jag är så trött, så trött. Gårdagen var minst sagt påfrestande, fastän humöret var på topp hela tiden.

Först; en vanlig, normal arbetsdag, slutet på veckan och så vidare. Med det lilla undantaget att jag hade fått noll sömn natten innan på grund av att Lukas var dålig. Han sprang på toaletten halva natten för att kissa och kräkas och däremellan sprang han upp för att han var törstig (undra på). Så, noll sömn och sedan arbetsdagen på det. Jag var trött, men det var ändå okej. Jag piggnade till under dagen rätt så bra.

Sedan tar arbetsdagen slut och det var dags att åka hem. Packa ihop sina saker och skynda sig till bussen som går från Sörredsvägen. Ute blåser det. Mycket. Orkanvindar, faktiskt. Detta leder såklart till att broarna har stängts av. Shit. Hur tar man sig hem då? Kommer fram till busshållsplatsen och tittar på tavlan. Min buss är inställd. Hm. Bussen som går in till stan kommer, jag hoppar på den istället, det borde gå rätt så fort ändå.

Ha. Ha. Ha. Trodde jag, ja!

Efter att ha stått(!) på bussen i en och en halv timme kommer vi äntligen fram till den FÖRSTA hållplatsen efter den där jag klev på. Omg.. folk som missat sin buss ringer till folk som befinner sig på min buss och uppmanas att gå, för de hinner ikapp bussen. Vilket de också gör. Vi stod still mer än vad vi rörde oss. Åh, herregud. Trött i benen blev man av att stå så länge också. Efter dryga två timmar på bussen, under vilken tid jag börjat prata med tjejen som stod bredvid mig och i henne hittat en flyktkompis (hade mitt liv varit en bok hade gårdagens kapitel hetat "Flykten från Hisingen") och vi hoppade av bussen mitt i mellan två hållplatser för att ta oss till en spårvagn. När vi kommer fram till spårvagnarna (efter att nästan ha blåst bort ett par gånger) så får vi höra att en spårvagn har gått sönder vid Hjalmar Branting och inga spårvagnar kommer förbi! Gah! Diskussioner inleds runtomkring om hur man tar sig över till fastlandet istället och Älvsnabben nämns bland annat. Men vi har tur. Innan vi kommer fram till Hjalmar Branting så har spårvagnen lagats och vi kan fortsätta! Hurra!

Jag och min nya kompis presenterar oss för varandra och jag konstaterar att hon bär det namn som vi funderade på att ge Vanja först, nämligen Alexandra. Vi pratar jobb och familj och har det väldigt trevligt, situationen till trots. Innan vi skiljs åt så tar jag hennes efternamn också så jag kan hitta henne på Facebook (när jag kom hem gick jag nästan direkt in på Facebook och lade till henne. Det är ju inte varje dag man hittar en ny kompis. :))

Själv gick jag av vid Brunnsparken och hoppade på sjuans spårvagn och njöt av att jag nästan var hemma. Det hade varit en väldigt lång dag. När jag klev av spårvagnen här hemma så gick jag ändå inte direkt hem. Jag hoppade in på Willys och köpte ostbågar och chips för det ansåg jag att jag förtjänade efter en sådan dag. :)

Nå. Alltså. Jag slutade jobbet halv fyra. I vanliga fall är jag hemma strax efter fyra. Igår var jag hemma halv SJU. Det tog TRE timmar att komma hem. Puh! Väl hemma så däckade jag rätt tidigt. Jag hann i alla fall träffa barnen innan de gick och lade sig, det var jag glad över. Men trots att jag var så trött och trots att jag lade mig så tidigt så fick jag inte så mycket sömn. Dels var Lukas uppe ett antal gånger på natten (men bara för att kissa och dricka, inget kräkande den här natten), men värst var värken i mina ben.

De måste vara typ överansträngda eller något för jag har haft jätteont. När jag har suttit ner och reser mig upp så är benen stela och lite darriga. Jag behöver knappast fundera över varifrån detta kom.. En vanlig arbetsdag kan tära nog så mycket på benen om man har "rätt" pass och det flyter på bra i produktionen, men att utöver det behöva stå upp i två timmar utan utrymme att röra på sig, knappt ens så att man kan böja på benen, det är klart att det sätter sina spår i de stackars små benen. Jag får hoppas att jag får sova ordentligt i natt och att barnen tar sovmorgon imorgon (ha, ha, ha, vad troligt det låter) så att kroppen hinner vila upp sig. Idag fick ingen sovmorgon eftersom vi hade tvättid klockan åtta. :( Moget. Men nödvändigt. Jag var även iväg till torget med barnen och handlade tomtedräkt till Lukas inför tomtetåget på måndag.

Men imorgon får bli världens slödag. Faktiskt. Det behöver jag.