Whoho! Hittade ett blogginlägg, eller snarare artikel, om konserten igår. http://www.gp.se/kulturnoje/musik/1.731908-edguy-tragar-n

Jag kan inte annat än hålla med. :) Jag var en av de med pigga ben, som i slutet av konserten inte var lika pigga efter ett par timmars studsande. :D

Vilken kväll det var igår! Helt underbar!

Idag åker Edguy till Stockholm och jag önskar att jag också kunde göra det. Men jag får helt enkelt vänta tills de kommer till Göteborg igen. (Alternativt åka utomlands när vi har råd, men det känns inte riktigt aktuellt).

Status för dagen: Sjukt nöjd och med en röst som påminner om en kråkas kraxande. Inte helt okej röst att prata med och borde antagligen hålla tyst så mycket som möjligt, men som tur är så har jag inte något jobb som kräver att man kan tala. :D

Edit: Just ja, jag fixade till länken som jag slängde in i förra inlägget. Den funkade inte, vilket jag märkte nu på eftermiddagen, men nu ska den fungera.

Det här har seriöst varit den bästa kvällen någonsin. NÅGONSIN! Det finns ingen kväll som kan mäta sig med detta. Det här har varit den bästa födelsedagspresent jag har fått. Om jag dör nu, i detta ögonblick, så skulle det inte göra mig något. Jag skulle dö så jävla lycklig.

Fuck Maiden! Fuck Metallica! Det är Edguy som är det bästa bandet. Det är Edguy jag älskar mest av alla band i hela fucking världen!

Seriöst. Jag är så överväldigad att jag knappt vet hur fan jag ska skriva för att få fram hur sjukt jävla bra den här kvällen har varit. Nu är det ju dessutom mitt i natten och jag måste gå och lägga mig, men jag måste också skriva, få ur mig det här innan jag exploderar. Skrika kan jag inte, för min röst är helt fucked up nu efter att ha skrikit till Edguy i flera timmar.

Men okej. Jag måste få någon ordning på det här inlägget innan det bara blir babbel om hur fantastiska Edguy är (ingen kan väl ha missat att de är fucking great?). Vi har varit på dop tidigare idag, men det har jag inte tid att skriva om nu, det får jag göra imorgon, men jag nämner det nu bara för att säga att vi lämnade bort barnen i samband med dopet. (Så ingen undrar var de höll hus medans vi var på konsert). Vid femtiden stack vi iväg in till stan. Det stod att konserten började klockan sex, men det var snarare insläppet som började då. Edguy började såklart inte på en gång, utan det var två band som spelade före. Det första var skitbra och hette Fullforce. Ett svenskt band var det. Definitivt ett band man ska hålla ögonen på. Det andra bandet var.. mindre bra. Kottak kallade de sig och de trodde tydligen att det var dem folk var där för att se. De försökte få med sig publiken, men misslyckades ganska kapitalt. Okej, det blev bättre på slutet men jag kände mig mest irriterad över att de tog upp så mycket tid och höll oss borta från Edguy. Sångaren babblade rätt mycket, tjötade som fan till och från och var allmänt tröttsam. MEN! En kul sak hände under deras uppträdande. En kille i publiken hade klätt ut sig till Robin Hood (med största säkerhet har det att göra med Edguys låt, "Robin Hood"). Sångaren, James Kottak (tror jag han hette, jag orkar inte googla det) drog upp killen på scen för att han tyckte att det var så häftigt att någon vågade klä ut sig till en metalkonsert. Så killen, som heter Linus, fick stå på scenen med bandet. Hur coolt som helst!

Här ser man Linus "Robin Hood" på scenen med Kottak. Efter konserten träffade jag på honom utanför Trädgår'n och gick fram och frågade om jag fick ta en bild på honom. Tommy protesterade och sa att ska det tas någon bild så ska ju jag vara med också! Så här är en bild på mig och Linus (vi presenterade oss för varandra).

  Linus, jag tog aldrig ditt efternamn, men om du skulle råka ramla in här så kan du ju skicka ett mess om du vill bli buddies på Facebook. :)

Efter Kottak så var det ÄNTLIGEN dags! Edguy skulle komma upp på scenen härnäst. Om publiken hade varit sval när Kottak spelade, så förvandlades den till en rasande lavaflod när Edguy kom upp. Vilket drag! Vilken kärlek! Jag tror till och med Edguy var förvånade, och kanske rentav lite rörda, över hur mycket vi älskar dem.

Under förbanden så hade jag stått och stampat takten och gungat med lite i musiken. Tjoat lite lätt nu och då.

När Edguy kom in.. när de började spela.. mina fötter förvandlade mig till en studsboll och min röst nådde höjder den aldrig nått förr (och som ingen förhoppningsvis behöver höra, då jag har världens sämsta sångröst, men jag ÄLSKAR att sjunga). Jag var så lycklig! Varje låt sjöng jag med i. Varje vers, varje refräng sjöng jag och tog i så högt jag bara kunde. (Förutom tre låtar som jag inte kunde texten till, men refrängerna hängde jag med i i alla fall).

Jag har studsat, jag har skrikit, jag har sjungit. Svetten har runnit och armarna har fått kramp och benen har sviktat, men aldrig svikit. Jag har nog aldrig tidigare känt att jag älskar ett band så mycket som jag älskar Edguy. Det enda som hade kunnat göra kvällen bättre hade varit att få träffa dem personligen, fått deras autografer och en bild tillsammans med dem. Men jag är nöjd som det är. Det har varit fucking amazing.

Bandet var underbart! Vilken energi! Vilken kapacitet! Vilka fantastiska framföranden! Vilken röst Tobias Sammet har! (And my god, you're a sexy little thing). :)

Publiken (vi) har varit fantastisk! Vi har sjungt med, vi har skrikit oss hesa av kärlek till bandet, vi har haft en fantastisk inlevelse och interagerat med bandet på ett makalöst sätt. Gud, vilket stämning! Jag vill uppleva detta igen och igen och igen.

Här kommer lite bilder från kvällen.

  Bandet Fullforce. Jag upprepar; absolut värt att hålla koll på det här bandet! De var riktigt bra!

  Kottak.

Och sedan.. EDGUY!

(Vissa av bilderna är rätt suddiga, tyvärr, men så går det när han vägrar stå still).

                        Här har Tobi på sig Linus Robin Hood-hatt, under låten "Robin Hood"! Coolt!        

Ska länka till denna också, om det funkar:

http://www.livestage.se/spelningar/edguy-goteborg-2011-09-24/