Jaja. Det är våffeldagen idag och ungarna har väl hört någonstans ifrån att det ska ätas våfflor för de har tjatat och tjatat och tjatat om våfflor. Så idag gjorde jag våfflor. (Köpte ett paket med pulvervåfflor på Maxi när vi ändå var där). Jag invigde det dubbla våffeljärnet och tänkte att nu ska jag äntligen hinna göra våfflorna i tid så alla slipper sitta och vänta på att nästa våffla ska bli klar.

Jo, tjena.. Vad händer? Vanja och Lukas får de första två, jag och Tommy tar nästa. (Tommy hade sagt redan innan att han bara skulle ha en). Jag och Tommy äter upp våra våfflor snabbare än barnen, och jag gräddar nya. Vanja blir klar med sin våffla och jag frågar glatt om hon ska ha en till. "Nej tack", suckar hon och deklarerar att hon är mätt. Lukas äter upp två av fem våffelhjärtan och sen orkar inte han mer.

Men.. jaha?! Själv äter jag fyra våfflor innan det känns som att magen står i fyra hörn och resten av smeten får jag ställa in i kylskåpet igen.

Det kändes ju nödvändigt att göra våfflor överhuvudtaget. Jag var ju mer eller mindre den enda som åt. Jaja.. får se om jag kommer ihåg detta till nästa gång det är dags att göra våfflor.

 

Kat

25 mars 2012 19:15

Jag tänker mer "får se om DE kommer ihåg" ;) För du kommer troligen ihåg - men de kommer att ha glömt och kommer tjata igen - barn funkar så ^_^

rikku

25 mars 2012 19:55

Mjo, det också, men om JAG kommer ihåg det så behöver jag inte göra så mycket smet nästa gång. =) Sen vet man ju inte.. de kanske bara inte var så hungriga.

Men det finns definitivt exempel på när de inte minns vad de gillar och inte. Barnen fick polkagrisar i julklapp av min mamma. Du vet, såna där stavar man hänger i granen. De smakade lite grann på det och sen "bläää, vill inte ha", så var det bara att kasta de pinnarna de hade tagit. Sen stuvade vi undan dem och glömde bort dem. Jag hittade dem för ett par veckor sen igen och ungarna tjatade och tjatade om att de ville ha godis. De fick varsin och nog fasen fick vi slänga dem också. Jag talade om för dem "ni gillar inte dessa", men smaka skulle de. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...