Införskaffat: Ett styck skötbord. Vi är snart redo för bebisen. Nu ska vi bara köpa en ny skötbädd (den gamla har spruckit i sömmen) samt en byrå till bebben. Annars har vi noll utrymme för bebiskläderna.

Fått på posten: Besked från FK om att jag är beviljad havandeskapspenning. Yay! Dock hade jag räknat fel på en dag, så det korrigerade de. Jaja, inte helt lätt att förstå hur de menar att man ska räkna. Och en dag fel är ju inte så farligt. Jobbigt bara att den felaktiga dagen är en måndag..

I övrigt: Svintrött efter den här dagen. Det var många stopp i produktionen idag, vilket ledde till att man blev ganska sömnig, och därefter skulle vi ju iväg direkt efter jobbet och hämta och betala skötbordet. Barnen var hos sin farmor eftersom förskolan var stängd, och när vi hade hämtat skötbordet och barnen och kom hem igen, då var klockan redan sex. Uff, vilken lång dag det blev. Nu väntar jag mer eller mindre bara på att barnen ska somna, sen ska jag slänga mig själv i säng också.

Vanja ritade en fin helikopter ute igår. :)

Jag är så sjukt sugen på att köpa hus, så det är inte klokt. Jag kollar på hemnet, jag kollar priser, jag räknar och beräknar och kommer fram till att vi har absolut råd med hus (sålänge vi inte köper ett alltför dyrt, förstås) men naturligtvis inte just nu.

Just nu har vi inte pengarna som krävs för kontantinsatsen, vi kan inte betala lagfart och pantbrev och vi har inte tillräckligt med buffert. Kanske hade vi haft det om vi inte hade valt att betala av bilen så snabbt, kanske inte. Men det är ändå inget jag ångrar, för min målsättning är ständigt att bli skuldfri. Först betala av billånet, sedan spara, spara och när vi kan köpa hus så måste vi naturligtvis ta lån igen, men målsättningen förblir densamma. Lånet _ska_ betalas av och vi _ska_ bli skuldfria igen.

Problemet just nu, för mig, är att jag inte har stenkoll på vad det kostar att bo i hus. Lånet kostar, naturligtvis, men sen då? Vad är det för kostnader som tillkommer extra? Nu pratar jag inte om kostnad för renoveringar eller inköp av nya vitvaror och såna saker. Jag pratar om löpande kostnader. Vad är det exempelvis som ingår i "driftskostnader" som en del skriver ut i annonserna? Är det bara uppvärmning, eller är det med sophämtning, sotning och så vidare?

Jag vet inte och det stör mig. Jag måste skaffa mig koll.

Jag fick påpekat för mig att det var längesen jag lade upp bilder, så här kommer en ren kavalkad med bilder från sommaren som har gått.

Det är en timme sedan jag lämnade barnen på förskolan, 2,5 timmar sedan jag gick upp, 8,5 timmar sedan jag kom hem och vad ska jag göra?

Jo, jag ska göra mig i ordning för att åka till jobbet! Nej, jag har inte fått spunk och börjat åka till jobbet massa, massa timmar innan jag ska börja (även om vissa hävdar att det gör jag ju redan idag). Nej, jag ska åka till jobbet för att vi ska jobba övertid idag och lägga på 3,5 timmar extra på arbetsdagen. :/

Det är inte det att jag inte vill jobba. Det är inte det att jag har något emot att jobba övertid. Men jag tycker inte om att behöva jobba i TOLV TIMMAR I STRÄCK! Jag hade hellre kommit in på söndag och jobbat en hel dag extra. Faktiskt. Men nu är det som det är, och jag har bunkrat upp med massa fika så jag ska ta mig igenom dagen.

Yay.

Idag vill min kropp verkligen inte vara med. I tisdags började jag jobba igen, startade direkt med en dags övertid innan ordinarie arbete kom igång, och det var hellugnt. Det rullade i sakta mak, det fanns gott om tid att springa på toaletten (bebisen använder min kissblåsa som boxboll, verkar det som), man kunde sitta ner ganska mycket och spara på krafterna i allmänhet. Samtidigt så jobbade vi ju, det var inte som att vi rullade tummarna hela dagen, men det gick inte i fulltakt och det var väldigt skönt med en sådan lugn start efter semestern.

Men sen så började ju jobbet "på riktigt" igår och jösses, det märktes verkligen. Okej, vi körde fortfarande inte för fullt, det var problem med ena modellen, men den andra gick hela tiden så man fick väldigt få möjligheter att sitta ner ens i två sekunder. Så hela dagen fick man stå och gå och sista passet så körde vi för fullt, då var det inte ens tal om att inte hinna sitta ner, då var det snarare "stressa-för-att-hinna-med-överhuvudtaget" som gällde. När dagen var slut gjorde mina stackars små fötter så ont, så ont och till råka på allt så bygger de om på parkeringen, så bussen är indragen vid oss och vi måste gå bort till TK istället för att ta bussen därifrån. När jag sedan kom fram till torget tänkte jag att "nää, jag orkar inte gå hem. Jag väntar på spårvagnen". Jo, men tjena! För det första så måste jag vänta på spårvagnen i 15 minuter i vanliga fall (jag brukar hinna hem precis före vagnen) och för det andra så var spårvagnen SEN! Inte bara en minut eller två, nej då, den var tio minuter sen! Jag gick alltså på spårvagnen ungefär den tid jag brukar komma innanför dörren i vanliga fall. Suck! Sen var det svinkallt också och jag satt och frös i 25 minuter. :( Jag svor rätt mycket för mig själv över mitt beslut att vänta på vagnen, kan jag ju säga.

Innan jag kom i säng hade klockan redan passerat två. Normalt sett brukar jag vara i säng ungefär kvart i två. Det kanske låter som liten skillnad, men vid den tiden på dygnet är den skillnaden milsvid, tro mig.

Naturligtvis resulterade detta i att jag var svintrött på morgonen. Fötterna värkte fortfarande (ja, det gör de än) och det var jättesvårt att komma upp. Klockan hade passerat halv åtta innan jag tog mig upp. Panik. Ungarna skulle ha kläder, frukost, göras i ordning och sen dras iväg till förskolan och jag hade mindre än en timme på mig. Skräp! Jag fick slänga till ungarna var sin macka att äta och sen leta upp kläder som de skulle ha på sig, kläder som skulle med till förskolan och lagom tills de hade ätit upp sina mackor var det dags att gå. Naturligtvis ville de ha mer då, men det hanns inte med. Jag sa till dem att de fick ta något på förskolan när vi kom dit. De brukar ha mackor, frukt och lite annat smått och gott som ungarna bara kan ta sig lite snabbt. Jag sa även till fröknarna att barnen hade fått väldigt lite att äta på morgonen på grund av att jag kom upp så sent, och de lovade att ordna fram något åt dem.

När jag kom hem igen så däckade jag ganska direkt i sängen. Så trött! Dels är det väl för att det är precis efter semestern och man är inte van vid att stå upp hela dagen, men bebisen gör nog sitt till också. Jag har ju ett antal extra kilon att släpa på redan nu och fötter och ben har en tendens till att svullna upp när jag är gravid, och då blir det extra jobbigt att stå upp så länge.

Men värre kommer det nog att bli. Jag hörde rykten igår om att det skulle vara beordrad övertid på fredag. Övertiden skulle i så fall vara förlagd före ordinarie arbetstid, så vi skulle jobba från 12.00-00.12 Tolv timmars arbetsdag! Och jag som tycker att nio timmar är illa nog! Whine!

Men vi får väl se vad som sägs idag när vi börjar.. Den snikna sidan av mig tänker visserligen "Yes! Mer timmar! Det behöver jag!", men den mer förnuftiga sidan säger "Jag kommer inte orka!". Men är det beordrad övertid så är det ju, förstås.. :/

Jag önskar att Försäkringskassan kunde ta och kolla igenom mina papper snart och fatta ett beslut. Ja, inte bara ett beslut, förstås, utan besluta att min ansökan blir godkänd. Det skulle hjälpa en hel del, mentalt, att veta hur länge till jag ska jobba och ha ett slutdatum att se fram emot. Det är lättare att bita ihop och köra på om man vet att målet är inom sikte, att man bara har si och så lång tid kvar att ta sig igenom.

Visst, förlossningen kan väl också räknas som ett mål, om man var tvungen att jobba hela graviditeten igenom, men när det är så tungt som det är så är tre månader ungefär lika nära som solen. Nej, usch, jag hoppas verkligen att Försäkringskassan inte är elaka, utan fattar rätt beslut. Men det läskiga med FK är ju att man VET aldrig. Man kan ha hur rätt som helst, får man fel handläggare så kan det vara kört ändå. :(

Idag är min sista semesterdag. Imorgon börjar allvaret igen, i minst fem veckor. Ja, jag har ju inte fått något svar än från Försäkringskassan huruvida min ansökan om havandeskapspenning blir godkänd eller ej, men jag hoppas verkligen att den blir det. Det var tungt att jobba innan semestern och nu är jag bra mycket större, så jag bävar för hur jag kommer må de här veckorna. Men det blir till att bita ihop och göra sitt bästa. Som sagt, förhoppningsvis är det bara fem veckor till jag behöver jobba..

Innan jag gick på semester hade jag en del besvär, graviditetsrelaterade, alltså. Jag blev lätt illamående och yr när jag jobbade, jag fick ont i knän och höfter och allt kändes allmänt tungt. Nu, under semestern, då är alla de besvären som bortblåsta. Jag har mått hur bra som helst. Oförskämt bra, nästan. Så man märker ju tydligt vilken skillnad det är att stå och jobba och slita med tunga lyft och tidspress, och att kunna ta det lugnt och göra saker i sin egen takt, när man själv känner att man orkar med och med alla pauser man känner att man behöver.

Men vi får väl hoppas att FK hör av sig snart med ett beslut. Jag ringde dem idag för att kolla hur det gick med min ansökan, men ingen hade ju ens tittat på den än.. :/ Undra på att de behöver 30 dagar på sig.. Det tar väl 29 dagar innan de ens tittar på papperna. :| Nu överdriver jag, men jag är faktiskt besviken över att ingen har rört mina papper än. Jag behöver veta (om inte annat så för sinnesfridens skull), jag behöver meddela förskolan om barnen ska börja gå 15 timmar i veckan istället för heltid. Jag behöver kunna berätta för chefen vilket datum jag slutar jobba. Det går ju inte att komma dagen innan och säga "hej, hej, imorgon kommer inte jag, vi syns om ett år!".

Det hade ju sett ut, det. :|

Men det var i alla fall tur att jag fixade med papperna innan semestern, och postade dem under semestern. Annars hade jag väl aldrig haft en chans att få besked i tid. På Tommys jobb är det en tjej som är gravid också (och som dessutom har samma bf som vi! Wtf?! Vad är oddsen för det?) och hon skulle tydligen fixa med de papperna nu i dagarna. Gissningsvis kommer hon inte hinna få besked i tid för att kunna gå hem det datum som hon ansökt om, men hoppas går ju alltid. Min chef tyckte ju också att vi skulle vänta med att skriva papperna tills efter semestern. Nu när jag ser hur lång tid det tar för dem att ens TITTA på papperna så är jag väldigt glad över att jag insisterade på att göra det före semestern.

Nåja. Det är bara att fortsätta vänta, helt enkelt.

I och med att det är min sista semesterdag (Tommy började idag) så har jag fått packa ihop allt som ungarna ska ha med sig till förskolan imorgon. Vi tömde ju allt innan semestern, alla extrakläder, alla regnkläder, allting. Nu ska jag släpa med hela lasset tillbaka imorgon. :) Nåja, så mycket är det ju inte, förstås, men en påse eller två kommer jag få ta med mig.

Det kommer nog bli kul för barnen att komma tillbaka till förskolan igen. Visst har de haft lite andra barn att leka med under sommaren, men inte många. Nu kommer de, framförallt Lukas, få kamrater i sin egen ålder att leka med. Det behövs, tror jag. Att bara vara hemma med mamma och pappa som är dötråkiga och inte alls tycker om att leka (jag tycker faktiskt att det är väldigt tråkigt att leka) kan inte vara någon höjdare. Barn behöver andra barn att leka med. Klart att de har varandra, men de kan gå varandra på nerverna och har man ingen annan att leka med så blir de väldigt låsta. Så jag tror de kommer ha jättekul imorgon. :)

Själv tycker jag såklart att det är trist att semestern är slut (det gör man ju alltid), men samtidigt tycker även jag att det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet och träffa folk igen. Vissa kanske mer än andra, om man säger så. :P Antagligen kommer det bli mycket prat om min nu ganska stora mage, men det borde lägga sig efter ett par dagar. Skönt också att vi börjar med kortvecka, så man får en mjukstart. Det kan behövas efter en lugn och skön semester.

Och jag, som sällan lever i nuet, ser naturligtvis fram emot nästa lön då vi får ut semesterersättningen. Jag har ingen aning om hur mycket eller hur litet vi kan tänkas få, men jag har ju förhoppningar och min största förhoppning är att vi ska få ut så pass mycket att vi kan betala av resten av billånet vid nästa löning. Det är inte mycket kvar nu och det är snart ett år sedan vi köpte bilen. Känns väldigt nice att tänka på, att vi har köpt en helt ny bil och betalat av den på ett års tid bara. Så all tid vi behåller bilen efter det kommer vara ren plusaffär, så att säga. Det är pengar som går direkt in på sparkontot istället, så att vi förhoppningsvis kan köpa hus så småningom.

Det är i alla fall min dröm.

Allvarligt, jag får nog börja fundera på om jag är sjuk eller något. :) Jag har fått värsta rycket här hemma, sent på kvällen, dessutom!, och börjat på att städa, dona, slänga skräp, ställa i ordning saker och så vidare. Jag säger bara det, jäklar vad mycket man får gjort på typ ingen tid alls, när man bara lägger manken till!

Jag skäms över alla gånger jag gnäller över att jag inte har tid att göra saker, för det har jag uppenbarligen om jag bara vill! Det vill säga, när jag inte sitter och sunkar framför datorn och gör.. ingenting. Meningsfullt.

Nå! Jag ville bara skriva detta så jag kanske kan komma ihåg det till nästa gång jag tycker att jag inte hinner göra saker. Sätt igång så blir de gjorda och det på nolltid! (När viljan finns där, vill säga..)

Nu ska jag se hur länge rycket håller i sig och var detta slutar. :P