Vilken dag det här har varit! Egentligen är jag för trött för att skriva det här inlägget, men jag vill inte att den ska glömmas bort.

Idag var Vanjas första skoldag. Hon har varit väldigt ivrig och förväntansfull, och nu var dagen äntligen här. Klockan åtta var vi utanför hennes skola och väntade på läraren. Det var en hel del av klassen där redan, och de verkade känna varandra rätt väl sedan tidigare. Vanja, som är lite blyg av sig, stod bredvid mig och tittade på de andra barnen medan vi väntade.

Så kom läraren och barnen fick ställa sig på ett led innan de gick in. Vanja stod sist i kön och jag såg på henne att hon började tycka att det var jobbigt. När jag vinkade hej då och skulle gå så började hon gråta lite. Jag gav henne en kram och sa att jag kommer ju snart igen och sedan fick läraren ta över.

Vid hämtningen sa hon att det hade gått bra hela dagen och Vanja hade varit väldigt duktig. Jag hade dock inte tid att prata med henne, för vi hade väldigt bråttom till bvc med Lily.

Bvc ligger inte här, utan i Lilla Edet. Vi hade fått en väldigt dum tid, en timme efter att Vanja slutade skolan. Tommy jobbade ju, så vi hade inte bilen, och bussen gick bara en gång i timmen. Med den hade vi kommit alldeles för sent. Så. Vi hade bara ett val kvar. Att gå. Det är sex kilometer till bvc. Google Maps sa att det skulle ta en timme att gå, och det var inte fel. Med tre barn, varav äldsta sex år gammalt, så är det faktiskt lite av en bragd att vi klarade det. Okej, vi var fem minuter sena, men det är helt okej resultat.

Det var långt. Det var varmt. Barnen stretade på fantastiskt bra, men utan vattenflaskorna vet jag inte om vi hade klarat det. Det var mycket varmare än vad väderleksrapporten hade utlovat. Jag blev så stolt över mina små. Efter bvc-besöket så köpte jag glass åt barnen. Det hade de verkligen förtjänat. Vi gick inte hela vägen hem. Vi tog bussen, vilket sparade oss 20 minuter, ungefär. Men det var det värt.

På bvc var allt bra. Som alltid. Lily var 74 cm lång och vägde 8100 gram. Så mycket mer finns inte att säga om besöket.

Men nu, NU ska jag sova. Hela kroppen värker efter denna ansträngande dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...