Imorgon, eller möjligtvis på lördag, men troligtvis imorgon, så åker vi bort till mina föräldrar. Vi är borta i lite drygt en vecka och därmed kommer det vara tyst på den här fronten. Men jag lovar att rapportera utförligt när vi kommer hem igen. Då skriver jag också om dagens besök på Borås djurpark. Ikväll är jag för trött.

Blä! De senaste dagarna har jag haft en otroligt irriterande huvudvärk som vägrar ge med sig. Helt underbart.. not. Förhoppningsvis släpper den snart i alla fall.

Imorgon ska vi till Borås djurpark! Det ska bli jätteroligt. Det sägs att jag har varit på Borås djurpark förut, men det var när jag var så liten att jag inte kommer ihåg det. Alltså kommer det att kännas som första gången. Kameran måste naturligtvis med, som vanligt.

På tal om kameran så har jag beställt framkallning av bilder på Extrafilm. Jag hoppas att vi hinner få dem innan vi åker hem till min familj i helgen. Det är lite roligare att ha riktiga foton att visa upp än att släpa med sig alla kort på minneskort och koppla upp sig på en dator för att kunna titta. Visserligen så blir fotona jättebra på datorn, men som sagt.. det är roligare med riktiga foton. Vi ska sätta in foton i Vanjas fotoramar som hon fick när hon döptes. Nu när hon har passerat ett år så kan vi göra det. Det var såna här ramar där man ska sätta in ett foto när hon är nyfödd, ett där hon är tre månader, ett där hon är sex månader etc upp till ettårsdagen. Jag vet bara inte riktigt hur lång tid man kan räkna med att det tar innan man får sina bilder hem. Jag skickade in totalt 140 bilder för framkallning under två dagar (100 bilder första dagen, 40 bilder andra) och jag trodde nästan att jag skulle få de första 100 bilderna redan idag, men konstigt nog så har vi inte fått någon post alls. När jag tänker efter så har vi faktiskt fått väldigt lite post överhuvudtaget den senaste veckan eller så. Märkligt. Hoppas att det inte har blivit något fel, bara.

Till helgen ska vi som sagt hem till mina föräldrar och hälsa på. Vi ska vara där i nån vecka eller så. Det är inte riktigt bestämt. Vi bestämmer medans vi är där, helt enkelt. Det ska bli kul att komma hem och träffa alla igen. Nu när vi bor så pass nära så träffas man ju ganska "ofta" jämfört med innan. Senast vi var hemma var liksom vid midsommar, så det är inte ens en månad sen. Innan jag flyttade hemifrån hade jag aldrig fått för mig att tycka att om man träffades en gång i månaden så var det "ofta", men numera så har jag lite annat att jämföra med. När jag bodde i Umeå kom jag hem några gånger per år bara och i Vagnhärad blev det visserligen oftare, men inte särskilt ofta. Därför är det så skönt att vi har så pass nära nu. "Nära" är ännu ett begrepp som har ändrats sen jag bodde hemma. Då tyckte man att Göteborg var otroligt långt borta (20 mil, liksom), men nu, när vi bor 5 mil från Göteborg så har vi helt plötsligt nära hem till mina föräldrar. Det tar ungefär 2 timmar. Inte alls lång tid ju. :) (Så jämför man med hur lång tid det tog mellan Vagnhärad och Göteborg.. 5.5 timmar... därför är två timmar "kort" tid).

Jag hoppas bara att vädret bättrar på sig medans vi är borta. Jag vill liksom bada i år. Det kunde jag ju inte göra förra året då Vanja var helt färsk. :)

Nåväl. Det återstår väl att se, antar jag.

Jag önskar att jag kunde se vilka alla är som går in och läser här. Idag har någon Glocalnet-användare gått in och läst 32 (!!!!) blogginlägg, men inte lämnat en enda kommentar. Hmpf.

Hmpf! Vi tittade på en film här ikväll, lite till och från, så vi såg inte hela. Den hette "Mamma vid 16" och handlade, chockerande nog, om en tjej som blir gravid och får barn när hon är 16 år. Det var väl en bra film, egentligen, men jag har lite svårt för såna här övermoraliserande filmer.

Självklart är det dumt att bli gravid när man är 15 och det är knappast många som går in för att bli det då, men man kan ju vända fokus lite grann bort från pekpinnarna om hur dumt det är.

Min syster fick barn när hon var 17 och det var knappast planerat, men har hennes liv gått åt skogen för det? Naturligtvis inte. Har det varit tufft? Javisst. Ångrar hon det? Skulle inte tro det.

Mamman i filmen, det vill säga mormodern till barnet, var otroligt knepig. Hon gick med på att dottern skulle få behålla barnet, men endast om hon gick med på att mamman skulle uppfostra barnet som sitt eget. Det är ju sjukt! Varför skulle man gå med på något sådant? Varför skulle man kräva något sådant?

Ja, sen hade de ett kapitel i filmen också som handlade om att informera alla andra unga tjejer om riskerna med sex, för självklart hade alla i hela skolan sex. Den här unga mamman fick träda fram i aulan tillsammans med en massa andra unga mammor från nån slags mammagrupp och de fick allihop berätta om hur svårt livet blir när man blir gravid så ung. Det var berättelser om hur de hade blivit utslängda hemifrån, hur pojkvännerna vägrade tro på att barnet var deras etc, etc, etc.

Ja, ja, JA, vi har förstått! Lägg av nu! Visst blir livet tuffare, men snälla nån, världen går inte under för det. Man riktigt kände hur de som har gjort filmen vill skrämma slag på alla ungdomar. Visst är det bra att de tänker sig för och självklart ska man inte ha sex om man inte är beredd på att ta det ansvar som krävs om det nu skulle bli en bebis, men hur många lyssnar på pekpinnar och predikningar?

Värst av allt var slutet.

Man trodde att den här unga tjejen hade fixat det. Hon älskade barnet och tog hand om honom och var stolt över honom. Men vad gör hon då? Hon adopterar bort barnet! Till sin lärare! Man sitter bara där och stirrar och tror inte sina ögon. VARFÖR DÅ?

Jo, för det "var det rätta". "The right thing to do". För vem då? Men det hade de tänkt på, filmskaparna. De visade en snutt från framtiden, då pojken skulle börja dagis/förskola. Han trivdes såååå bra hos sina föräldrar och hade sååå bra kontakt med sin biologiska mamma och allt var sååååå bra.

Jädra skitfilm.

Usch, nu har första veckan av semestern redan passerat. Vi har i och för sig gjort precis det vi har sagt att vi skulle göra, nämligen ta det lugnt, men det känns ändå som att man har "slösat" bort en massa semesterdagar. Men äsch, semestern är till för att njuta och det gör man inte om man stressar runt en massa. Vi har ändå hunnit med en hel del under veckan. I tisdags vi och hälsade på Tommys familj. Det var fotboll som alla grabbar tittade på hemma hos Krille, men jag och Vanja stannade hemma hos Eva och tittade på Allsång på skansen. Det var trevligt, särskilt som Eva började lite lätt med att fråga om jag ville ha glass (när vill man INTE det? :D) och sen plockade hon fram kakor, dricka och kolasås också. Mums! Vi gjorde tillsammans slut på nästan två liter glass. Muahahahaha! Det var slut när karlarna kom hem igen. :)

Lite jobbigt var det dock för Vanja. Hon kunde inte komma till ro och ville inte sova, så det slutade med att hon satt uppe också och tittade på Allsång (och åt upp min kaka!) När vi åkte hem (sent) så somnade hon inte ens i bilen som hon brukar och det kändes inte så bra. Vi var inte hemma förrens halv elva på kvällen och först DÅ somnade hon! Hon som annars sover vid sju-halv åtta! Men det gick bra det också. Hon sov hela natten, tack och lov.

I onsdags hälsade vi på min syster. Hon slutade tidigt, så vi var där vid halv tre och stannade till nästan halv sju. Det var också väldigt trevligt, men tiden springer iväg för fort! Timmarna bara rusar iväg ju. Men vi får förhoppningsvis träffas mer hemma hos pappa när hon har semester också.

I torsdags så tog vi oss äntligen i kragen och åkte till Nolhagaparken som vi hade hört så mycket om. Vi åkte dit på eftermiddagen (okej, inte så bra planerat eftersom det var som varmast då, men vi kom i alla fall dit!) och gick runt lite grann och utforskade. Sen köpte vi glass och traskade iväg till en stor gräsmatta och satte oss. Vanja kröp omkring och ville även gå, men enbart om vi höll henne i händerna. *suck* Jag trodde att hon skulle ha slutat med det nu när vi vet att hon kan gå, men icke. Nåja, det kommer väl så småningom.

Det fanns en del djur där som man kunde titta på och klappa om man hade tur, men eftersom det var så varmt så ville de flesta djur bara ligga i skuggan och flämta. Förståeligt. Men Vanja fick i alla fall se lite getter, några baggar och långt bort låg det en hög med dovhjortar. När vi bestämde oss för att köpa lite mer glass så upptäckte vi ännu fler djur. Jag såg några stora fåglar långt bort, men jag kunde inte säga vad det var för fåglar. Men där de sålde glass fanns det något som hette "Barnens bondgård" där man kunde gå in till djuren och klappa dem. Vanja är dock lite för liten, tycker jag, så vi gick aldrig in. Vi bara tittade. Det fanns kaniner, marsvin, grisar, mer getter och höns. Väldigt trevligt.

Men ärligt talat så var det nog mest trevligt och skönast när vi åkte hem igen. Det var verkligen oerhört varmt och en sådan hetta kan förta känslan av det mesta.