Alltså.. jag gillar mina grannar. Jag har inte haft problem med någon av dem (ja, förutom att en av dem backade på oss i lördags då..) men nu börjar jag.. ja, irritera mig känns som för starkt uttryck, men.. nåt åt det hållet i alla fall.

Det är så här att en av våra grannar har en syster som kommer på besök ibland. Den här systern, med familj, har tre stora svarta hundar. Nå, det är väl i sig inte något problem, men problemet uppstår när de låter dessa hundar springa lösa. Inte ens vår andra granne (som är släkt med den första) låter sin hund springa lös och han är bland de snällaste och lataste hundar jag har träffat. Dessa tre är inte bara stora och energiska, de verkar dessutom ha problem med lydnaden. De kommer inte när folket ropar på dem och det känns inte.. tryggt.

Jag vågar inte låta Vanja gå ut när hundarna är här. Idag var grann-systern här igen med sina hundar och de sprang, som vanligt, lösa. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har sett dem kopplade.. Hela kvällen har vi hört arga rop utifrån när grannen, systern och övrigt folk ropar på hundarna, som, naturligtvis, inte lyder.

Jag är inte fanatisk när det gäller att koppla hundar. Jag tycker att hundar gott kan få gå lösa, om de klarar av det. Men det viktiga är då att hunden verkligen lyder husse eller matte och kommer när de ropar. Det ska inte vara någon fråga om huruvida hunden tänker komma den här gången eller inte. Ägaren ska vara 110% säker på att han/hon har kontroll över sin hund. Det upplever jag inte att de här människorna har. Har man inte den kontrollen, då ska man inte ha hundarna lösa heller, särskilt inte i ett bostadsområde där det finns barn. Man har ju hört många historier om hur den snällaste hund helt plötsligt attackerar folk och då framförallt barn och eftersom jag inte känner de här hundarna, eller ens hundarnas ägare, så vill jag inte ha dem springades lösa här. Jag vågar allvarligt talat inte gå ut med Vanja när de är här och såna begränsningar ska man inte behöva ha i sitt eget område.

Men samtidigt så vill jag inte besvära vår trevliga granne med detta. Det är inte ens hennes hundar och jag vill definitivt inte komma på kant med dem. Men kanske är det möjligt att på ett fint sätt förklara att det inte riktigt känns bra att hennes systers hundar springer lösa och om de ska vara här på besök, att de tar med koppel till alla tre hundarna? Men det känns på nåt sätt svårt. Det kanske bara handlar om att invänta rätt tillfälle, men det känns ändå besvärande.

Nåja, vi får väl se vad framtiden utvisar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...