Usch, jag läste en så förfärlig dikt på Facebook. Tårarna bara rinner. Jag hoppas det är okej att jag kopierar den här:

"Mitt namn är Klara, jag är runt tre.
Mina ögon är svullna, jag kan inte se.

Jag måste varit dum,  jag måste gjort nåt dåligt
Vad kunde annars gjort min pappa så arg?

Jag önskar jag vore bättre, jag önskar jag inte var så ful.
Då kanske min mamma skulle ändå vilja krama mig.

Jag får inte prata alls
Jag får inte göra något fel
Annars är jag inlåst hela dagen lång.

När jag är vaken är jag helt ensam.
det är mörkt i huset
Mina föräldrar är inte hemma.

När min mamma kommer hem ska jag försöka vara snäll
Kanske behöver jag inte gömma mig ikväll.

Inte ett ljud!
Jag hör en bil.
Det är pappa, han är tillbaka från kvarterskrogen.

Jag hör honom svära, han ropar mitt namn.
Jag trycker mig mot den kalla väggen.

Jag försöker dölja mig från hans onda ögon.
Jag är så rädd nu, så börjar jag gråta.

Han hittar mig gråtande ...
Skriker fula ord ...
Han säger att det mitt fel, att han kämpar på jobbet.

Han slår mig och träffar mig och skriker mer på mig
Jag blir äntligen fri och springer mot dörren.

Han har redan låst den,
jag börjar gråta.
Han tar mig och kastar mig mot den hårda väggen.

Jag faller på golvet med mina ben nästan brutna.
Min pappa fortsätter med fler fula ord.

"Förlåt!", Skriker jag
men nu är det alldeles för sent.
Hans ansikte har formats till ofattbart hat.

Den värken och smärtan igen,
och igen ...
"Oh snälla Gud, förbarma dig.
Snälla låt det ta slut!"

Det ringer på dörren, han stannar slutligen för att öppna den,
medan jag ligger där orörlig, utbredd på golvet.

Mitt namn är Klara
och jag är tre.
Ikväll mördade min pappa mig."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...