Alltså, är det nån som kan förklara för mig fenomenet "köpstopp"? Det diskuteras friskt på föräldraforumet med jämna mellanrum och en viss person säger sig ha haft köpstopp under ett år och det var så braaaaaaa. Typ. Men jag fattar inte grejen. De säger att det ska vara att man inte köper onödiga saker under ett år, eller vad för tidsperiod man nu väljer. Vad är då "onödiga grejer"? Den här personen som skriver mest om köpstopp verkar säga att hon lät bli att köpa kläder så länge hennes egna kläder fortfarande var hela och rena.

Uhm, jaha? Gör man inte alltid det? Det är väl om man behöver nya kläder som man köper nya kläder? Eller?

Alltså, om jag har tolkat det hela korrekt, vilket jag inte alls utgår från att jag gjort, så lever vi konstant under "köpstopp". Vi köper nya kläder kanske en gång om året, förutom till barnen då. De måste ju ha kläder när de växer ur sina och de växer rätt fort de första åren. Vi köper heller inte en massa krafs. Inga inredningsprylar, inga pyntgrejer, inget.

Man kan nästan säga att jag har tagit steget längre, mot för vad de flesta andra kvinnor gör. Jag köper ju heller inget smink eller en massa hudvårdsprodukter eller hårstylingsgrejer. Tommy har ju i och för sig sin hårgelé, men den köper vi ju för typ 10 kronor flaskan eller nåt sånt.

Det här spenderar vi pengar på:

• Räkningar
• Mat

End of story. :)

Alltså, det är säkert jättebra med köpstopp för de här människorna om de spenderar massvis med pengar på onödiga grejer, nya kläder för tusentals kronor varje månad och så vidare, men jag har svårt att tycka "bra gjort!" när jag läser om deras resultat. Det är inte svårt att låta bli att köpa saker. De kan prova att vara utan pengar ett tag så upptäcker de nog hur prioriteringarna bör se ut. Allvarligt talat.. Snacka om lyxproblem om man måste sätta köpstopp på sig själv för att få bukt med sina prioriteringar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...