Att alla barn är olika har man ju fått höra sen den dag man fick sitt första positiva graviditetsbesked. Det är nu visserligen sant, så det ska inte sägas så mycket om (förutom att folk gärna upprepar det lite väl många gånger, kanske). När det kommer till mina barn så är det mer än sant, det är nästan en regel. De är så olika som om de vore natt och dag. Nu är de visserligen pojke och flicka och det borgar väl för en del olikheter kanske, men jag är av den bestämda uppfattningen att det inte finns något visst sätt som pojkar eller flickor "är", alltså vägrar jag se det som en förklaring till deras olikheter.

Vanja: Lätthanterlig, lugn (om än busig), lättsövd, lättammad, tog flaska lätt, sov hela nätter väldigt tidigt.

Lukas: Svår att ha att göra med, full rulle hela dagen, omöjlig att söva, amningen är en brottningsmatch ibland, vägrar flaska (i alla fall med välling i), har aldrig sovit en hel natt än. Det längsta han har sovit är fem timmar i sträck på en natt. Halleluja.

Lukas har också humör som heter duga. Om han inte får en viss leksak på en gång, exempelvis för att Vanja leker med den, då illvrålar han och stampar med fötterna och ser otroligt arg ut överlag. Vanja i den åldern, hon pep mest och sa "meh" och "min" om man tog leksaker från henne. Nu kan hon också få riktiga utbrott, men hon är ju snart tre också och det ska ju komma en trotsålder här också, har jag hört.

Jag börjar bli lite orolig faktiskt för hur vi ska göra för att få honom att sova hela nätterna. Som det är nu så ammar jag ju nätterna igenom, mer eller mindre, men jag kan inte låta bli att amma eftersom det är enda sättet att få honom att somna om på nätterna. Hade han tagit flaska så hade det ju varit en sak, men nu måste jag verkligen amma, vare sig jag har lust eller ej. Nå, det är klart att jag har lust att amma, jag har ju tänkt amma tills han är redo för att sluta, men på nätterna känns det lite tungt. Hade han bara druckit välling så hade han kanske sovit längre. Det är i alla fall en teori som folk gärna slänger ur sig. 

Själv har jag ingen aning, faktiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...